Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vetenskapsmännen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
der ofvanpå går Gud Fader; men som der är halt, har han en käpp i handen och med den stöter han i glaskupan en hop hål, större och mindre. Genom dem framlyser till oss himlens klarhet, och detta är stjernorna.» Sin första undervisning erhöll han i Vesterås skola, hvarifrån han med hedrande vitsord afgick till Upsala akademi 1619 och antog då namnet Lilje efter sin fars mor, som burit detta namn. Följande året reste han med Jonas Columbus och en annan hoppgifvande student Per Helsingius öfver till Tyskland för att vid dervarande lärosäten fullborda sina studier och återkom ej förr än 1624 till Upsala, hvarirån han följande året åter reste ut till Tyskland såsom handledare åt en ung Gyllenhjelm samt besökte då äfven Italien, Frankrike, Holland och England. Vid hemkomsten kallades han af biskop Johannes Rudbeck till lektor vid gymnasium i Vesterås 1626 och utnämndes följande året af Gustaf Adolf att vara »läsemästare för riddarhuset» i det dåvarande collegium illustre, i hvilken egenskap han ådrog sig sådan uppmärksamhet, att han redan 1630 af konungen utnämndes till assessor i Dorpts hofrätt, adlades 1631 med namnet Stjernhjelm samt erhöll i förläning godsen Stjernlunda och Wasula i Lifland. Af den följande förmyndarestyrelsen gjordes han till landtråd i Lifland 1639 och kallades 1643 till Stockholm för att deltaga i den då tillsatta lagkommissionen.
Härefter stannade han flera år i hufvudstaden, tillvann sig allmän uppmärksamhet genom sitt snille och sina kunskaper samt kom äfven högt i den unga drottningens ynnest genom en mängd snillrika dikter. Hon utnämnde honom 1648 till vice president i Dorpts hofrätt, men knappt hade han tillträdt denna befattning, innan han återkallades till hufvudstaden för att mottaga riksarkivarietjensten. Under vägen förliste det fartyg, hvarpå han färdades, och med stor nöd räddade han sitt eget lif; men all den egendom, han medförde, gick förlorad och han kom alldeles utblottad till Stockholm. Af drottningen mottogs han emellertid å nyo med välvilja och utnämndes 1649 till riksarkivarie, skref åter flera tillfällighetsstycken, som vunno drottningens synnerliga bevågenhet, samt hade nu sin gladaste och lyckligaste tid. Stjernhjelm kunde dock icke rätt styra sin tunga, utan tillät sig ofta nog stickord mot några drottningens gunstlingar, hvilka syntes honom föga aktningsvärda, och synnerligast mot Bourdelot, som då stod högst i hennes gunst. Denne underlät ej att hämnas, och Stjernhjelm fick befallning att åter begifva sig till Lifland. Här blef, under ryska kriget 1656, hans gård Wasula utplundrad och uppbränd af ryssarne, och åter kom Stjernhjelm med hustru och barn i yttersta armod till Stockholm, der han under mycken nöd drog sig fram till 1658, då han af Carl Gustaf utnämndes till landtdomare i det genom roskildska freden till Sverige afträdda Trondhiems amt; men när detta genom freden i Köpenhamn 1660 åter gick förloradt, var Stjernhjelm å nyo utan syssla, till dess hän 1661 utnämndes till krigsråd och året derpå till ledamot af reduktionskollegium, hvilken befattning dock var föga i hans smak.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
