Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Krigarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ovanliga anlag för ritning och musik samt genom en särdeles vacker handstil. Denna beredde honom anställning såsom proviantskrifvare under trettioåriga kriget, och för hans kunskaper i matematik samt hans färdighet i ritning rådde man honom att öfvergå till fältmätningsstaten, hvilket ock skedde 1647; men redan följande året slutades kriget och härmed var Dahlbergs bana afbruten. Sedermera fick han åtfölja några förnäma ynglingar på resor till Österrike och Italien, hvarunder han begagnade hvarje tillfälle att öka sina kunskaper, men greps tillika af den ifrigaste längtan att besöka Österlandet och särdeles Jerusalem. Trenne gånger gjorde han början till en sådan resa, men blef alla tre gångerna af tillfällighet hindrad att fullfölja den, hvarföre han återvände till norden och i Juli 1656 infann sig i svenska lägret norr om Warschau. Han blef väl mottagen af Carl Gustaf, som utnämnde honom till generalqvartermästare-löjtnant och sedermera ganska ofta begagnade hans biträde vid belägringar, befästningar och dylikt. Så bidrog Dahlberg väsentligen till eröfringen af Brezsc, och vi hafva, vid berättelsen om Carl Gustafs danska krig, omtalat Dahlbergs förtjenstfulla medverkan vid eröfringen af Fredriksodde samt tåget öfver Belterna. Vid konungens död 1660 hade Dahlberg dock i de militära graderna ej kommit längre än till öfverstelöjtnant, hvartill han utnämndes 1660 och blef samma år adlad, med bibehållande af det namn han förut burit. Sedermera dröjde det ända till 1674 innan han fick sin nästa befordran såsom öfverste för Södermanlands regemente, men samma år blef han också direktör öfver alla fästningar i riket och utnämndes till krigsråd 1677. Hans verksamma deltagande i danska kriget hafva vi förut omtalat. Det mesta fältmätnings-, belägrings- och befästningsarbetet var då anförtrodt åt honom, och han egnade sig deråt med synnerligt nit äfven efter freden, samt tillvägabragte i dessa delar af krigskonsten ganska väsentliga förbättringar. Fästningsverken i riket blefvo öfverallt af honom bragta i bästa skick, och han bildade en svensk befästningsskola så väl medelst nya uppfinningar i befästningskonsten som genom undervisning och uppmuntringar åt dem, hvilka egnade sig åt detta yrke. Före hans tid voro de fleste, som tillhörde svenska fortifikationskåren, utländingar, men år 1698 funnos bland de 80, som utgjorde denna kårs personal, endast fyra utländingar, alla de öfriga voro svenskar. De förbättringar i befästningskonsten, han införde, väckte bland hans samtida mindre uppseende, emedan de båda dåvarande mästarne i denna konst, fransmannen Vauban och holländaren Coehorn, togo den allmänna uppmärksamheten nästan uteslutande i anspråk; men flera i en senare tid införda förbättringar i denna konst hafva, enligt hvad man vid en närmare granskning af Dahlbergs arbeten upptäckt, redan af honom blifvit angifna, hvilket visar huru långt han i detta hänseende stod framom sin tid.
Denna del af Dahlbergs verksamhet stod i nära samband med hans teckningar öfver belägringarna, träffningarna, fältslagen med mera under Carl Gustafs regering. Han begynte äfven dylika teckningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
