- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / Sjette bandet. Carl X Gustaf. Carl XI /
928

(1885-1886) [MARC] Author: Carl Georg Starbäck, Per Olof Bäckström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Embetsmännen - Krigarne

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

estniska öfversättningen utaf psalmboken och nya testamentet, anskaffade medel för tryckning af hela bibeln öfversatt på lettiska samt utöfvade under de 26 år han innehade sin befattning en så omfattande och fruktbärande verksamhet, att han blifvit kallad Liflands nye apostel och väl gjort skäl för denna benämning. Hans stränga tillsyn öfver det honom underordnade presterskapet, likasom det lågande nit, hvarmed han beifrade alla missbruk, skaffade honom många ovänner och föranledde flera klagomål hos regeringen, men denna gaf honom vanligen rätt eller åtnöjde sig med en och annan varning, om Fischer någon gång tycktes hafva sträckt sin nitälskan alltför långt. Sjelf var dock Fischer icke alltid lika nöjd med regeringen som denna med honom. Han yttrade vid flera tillfällen sitt ogillande af den lifländska reduktionen och det sätt, hvarpå den utfördes. Detta föranledde honom slutligen att 1699 lemna sitt embete, hvarefter han vistades ett par år i Hamburg, sedermera blef generalsuperintendent i Magdeburg och dog der 1705.

Flere andre af svenska kyrkans styresmän under detta tidskifte, såsom erkebiskopen Olaus Swebilius, biskopen i Linköping Magnus Pontinus, biskoparne i Strengnäs Erik Emporagrius, Carl Lithman och Erik Benzelius, i Vesterås Carl Carlsson, i Åbo Johan Gezelius, fader och son, i Lund Enevald Swenonius, m. fl., kunde visserligen äfven förtjena att särskildt omnämnas; men dels hafva de redan blifvit det bland den tidens teologiske författare, dels förete deras lefnadsteckningar ingenting af intresse, emedan de utgöras nästan endast af data å presterliga befordringar och förteckningar på utgifna skrifter. I allmänhet voro de framstående bland kyrkans styresmän under detta tidskifte icke mindre talrika än bland statens.

Krigarne.


Bland de krigare, som utmärkte sig under Carl XI:s regering, hafva vi redan i det föregående omtalat Simon Grundel-Helmfelt, ledaren af striderna vid Halmstad och Lund 1676 samt af förberedelserna till den vid Landskrona den 14 Juli 1677, i hvilken han stupade.

Bland de öfriga bör främst nämnas Rutger von Ascheberg, hvilken Carl XI sjelf kallade sin lärare i krigskonsten. Han var född den 2 Juni 1621 å godset Berhonen i Kurland, som egdes af hans fader Wilhelm von Ascheberg, tillhörande en gammal adelig slägt, som ursprungligen skall varit bosatt i Italien, men sedermera flyttat till Westfalen och så till Kurland. Rutger von Ascheberg begynte sin militäriska bana vid 13 års ålder såsom småsven åt öfverste Brinck vid hertigens af Weimar här under trettioåriga kriget 1634, blef ryttare i Johan Banérs här 1639 och tjenade sig derefter i hessisk tjenst upp till ryttmästare innan krigets slut. Vi hafva i det föregående berättat, huru han mot slutet af året 1655 förde till Carl Gustafs här i Polen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:45:10 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sverhist/6/0950.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free