Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Embetsmännen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
de högt uppsatte i samhället så vexlingsrika tidskifte mer än någon annan pröfva lyckans ombytlighet. Vi hafva förut berättat huru han i början af Carl XI:s regering var den verkligt styrande; huru han, för att betrygga sitt inflytande, då införde en sängkammarstyrelse och gjorde allt för att hos konungen nedsätta rådets myndighet, samt huru han sedermera störtades vid 1675 års riksdag och derefter förgäfves sökte återvinna åt rådet den myndighet, han förut så ifrigt sökt förringa. Under sin onåd mot slutet af året 1675 ville han taga afsked och försäkrade sig då ingenting högre önska än att i ostördt lugn få tillbringa sina återstående dagar. Under sommaren och hösten 1676 lät konungen honom ock njuta det efterlängtade lugnet; men det dröjde icke särdeles länge, innan De la Gardie ledsnade dervid och uppvaktade konungen med den ena skrifvelsen efter den andra för att åter komma i verksamhet. När han så mot slutet af 1676 stäldes i spetsen för försvaret af rikets vestra landskap, blef han följande året slagen vid Uddevalla och begärde nu tillstånd att få draga sig undan till sina egendomar, hvilket konungen i en föga nådig skrifvelse biföll. Han tillät härefter icke De la Gardie att återinträda i utöfningen af rikskanslersembetet, utan uppdrog denna embetsutöfning åt De la Gardies gamle motståndare Sten Bielke. Så lefde den förr så mäktige rikskanslern i onåd, klagande öfver ständiga förföljelser af sina ovänner, till dess efter Per Brahes död konungen helt oförväntadt utnämnde honom till riksdrots. Då rikets högsta embete sålunda anförtroddes åt De la Gardie, tycktes detta antyda ett återvändande af konungens ynnest. Han fick dock ej länge glädja sig åt denna nådens solglimt, ty kort derefter blef han utsatt på en gång för förmyndare-räfsten och reduktionen. Hans friherrskap Ekholmen var det första som indrogs, hvilket äfven snart nog skedde med grefskapet Leckö, och genom förmyndareräfsten blef han beröfvad sin öfriga förmögenhet. Han förlorade äfven den ena rättegången efter den andra, hans kredit var förstörd och han nödgades sälja eller förpanta de flesta af sina dyrbarheter. Då han slutligen mot Johan Gabriel Stenbock förlorade en rättegång, som gälde icke mindre än 120,000 rdr, motsvarande minst fyra gånger denna summa efter nuvarande penningevärde, nödgades han icke blott sälja sitt älskade, af honom på mångfaldigt sätt förskonade Carlberg, utan hans maka Maria Euphrosyna måste uppoffra större delen af sin enskilda förmögenhet och ändock räckte det ej till att gälda denna skuld. Utmätning skedde äfven på husgerådet, och då det grefliga paret inflyttade i sitt palats å Södermalm, det nu s. k. Schönborgska huset – det praktfulla palatset å Norrmalm vid strömmen hade redan 1681 blifvit indraget – blef äfven det De la Gardie ännu hade i behåll taget i mät och utlyst att gå under klubban. Både De la Gardie och hans maka anropade konungen om hjelp, men han svarade, att statens tillgångar icke medgåfve någon undsättning. Hans godhjertade gemål köpte dock Maria Euphrosynas halsband och bordservis samt skänkte dem sedermera åt hennes dotter och sonhustru.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
