Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Carl XI:s samtida: Konungahuset
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
i trakten varande trupper, enligt en annan skall för Gyllenstierna yttrat sin bestämda motvilja för den unga bruden, hvilken han nu såg första gången. Han skall då äfven velat bryta hela förbindelsen och först genom Gyllenstiernas och Örnestedts allvarliga föreställningar förmåtts härifrån afstå. Emellertid hölls förmälningen först mellan klockan 11 och 12 på natten, då bruden framleddes af tvänne sändebud från konungen af Danmark och vigseln förrättades af Spegel. Bröllopsmåltiden intogs af konungen i hans kammare ensam med Carl Gyllenstierna, guvernör öfver enkedrottningens hofstat, och Jakob Johan Hastfehr, öfverste vid lifgardet. Båda drottningarna intogo ock denna sällsamma bröllopsmåltid ensamma i enkedrottningens rum. De öfriga gästerna bespisades i bröllopssalen. Först klockan 1 på natten fördes det kungliga paret till brudkammaren, och redan klockan 4 på morgonen den 7 Maj var konungen ute på borggården samt egnade sedermera hela dagen åt sina vanliga sysselsättningar. Han kunde svårligen mera fullständigt visa sin likgiltighet för sin unga gemål.
De voro också ej tillsammans längre än till den 12 Maj, då konungen for till de vestra landskapen för att bese fästningar samt mönstra soldater, och båda drottningarna reste öfver Jönköping till Örebro, der konungen infann sig den 31 och förde dem till Kungsör. Först i November skedde det kungliga parets högtidliga intåg i hufvudstaden och den 25 i denna månad kröntes Ulrika Eleonora med vanliga högtidligheter till Sveriges drottning.
Hennes utseende vid denna tid beskrifves på följande sätt. Lockarne voro kastanjebruna, pannan hög, ögonen mörkgrå med genomträngande, men dock mild blick, hakan särdeles täck och öfver munnen låg ett drag af oskyldig glädje. För öfrigt var ansigtet rundt, hyn skär och hvit, hals och armar särdeles välbildade, lika som hela hennes växt; hållning och åtbörder derjemte så värdiga, att de ingåfvo aktning och vördnad hos alla, som kommo i hennes närhet, på samma gång som kärlek och tillgifvenhet vunnos genom den enkla och otvungna välvilligheten i hennes väsende.
Var Ulrika Eleonoras yttre älskligt och vinnande, så voro hennes själsegenskaper det ännu mera. Man hörde henne aldrig med ett ord eller en min yttra något missnöje öfver konungens kalla och vårdslösa beteende eller öfver det mindre vänliga bemötande hon äfven af enkedrottningen rönte. Enkel och utan allt prål eller tillgjordhet hvarken i tal, drägt eller seder, visade hon genast från början en oegennytta, hvilken hennes sparsamma gemål ej kunde annat än värdera. Han hade för henne uppgjort en särskild hofstat, hvari ingen njugghet röjde sig; men hon ville icke hafva någon annan än den hon hade gemensamt med konungen sin herre, och då hon slutligen lät öfvertala sig att hafva en särskild, gjorde hon flera inskränkningar i förslaget och sökte så mycket som möjligt att bespara alla statsutgifter för hennes person. I stället använde hon den betydande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
