Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Förhållandet till utländska makter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
likväl i början tyckts framkalla just hvad man velat undvika; men genom varsamt och klokt förda underhandlingar hade den hotande krigsfaran lyckligen blifvit afvärjd och Sveriges ställning blifvit allt starkare. Det Sverige närmast hotande förbundet mellan Danmark och Brandenburg hade blifvit brutet och äfven Brandenburg trädt i närmare förbindelse med Sverige. Svenska regeringen kunde derföre nu kraftigare uppträda mot den danska, hvars förfarande mot Sveriges bundsförvandt och svenska konungens frände, hertigen af Holstein, föranledde det uppslag i Sveriges yttre statskonst, som inträdde efter fördraget med Brandenburg och förbundsfördraget i Augsburg.
Likasom Ludvig XIV genom vissa mindre bestämda uttryck uti fredsfördraget i Nimwegen tagit sig anledning till åtskilliga inkräktningar i spanska Nederländerna och i tyska riket efter krigets slut, hade äfven Christian V i Danmark begagnat några uttryck i fredsfördraget uti Fontainebleau till hvarjehanda förnärmelser mot hertigen af Holstein. Han påstod, att fredsfördraget väl stadfäst i Köpenhamnsfreden, genom hvilken hertigen fått suveränetet öfver Sleswig, jemte åtskilliga andra utvidgade rättigheter, men att det tillika bekräftat de föregående äldre fördragen, med stöd af hvilka konungen började egenmäktigt indrifva skatter först af de gemensamma undersåtarne och sedermera äfven i de hertigen särskildt tillhörande landsdelarna. Flera våldsamheter blefvo härvid föröfvade, och slutligen måste hertigen fly ur sitt land, hvarefter han tog sitt residens i Hamburg samt begärde derifrån hjelp af Sverige. Carl XI gjorde också allt för att genom föreställningar hos andra makter verka till sin morbroders fördel, men ännu var svenska krigsmakten icke i det skick, att han vågade med väpnad hand uppträda till försvar för hans rättigheter. Då gick konung Christian allt längre. I Maj 1686 bemäktigade han sig den hertigliga andelen af Sleswig och tog trohetsed af invånarne. Hertigens böner om hjelp blefvo nu allt enträgnare, och så snart Carl XI genom de under året 1686 ingångna fördragen fann sig säkrare, uppträdde han äfven med mera bestämdhet mot Danmark. Nu begick konung Christian äfven den oförsigtigheten att i anledning af en gammal tvist med Hamburg företaga fiendtligheter mot denna stad, hvilket innefattade en förnärmelse mot tyska riket och skaffade Danmark nya fiender derinom. Carl XI vände sig nu till kejsaren med anhållan, att han måtte uppmana furstarne i nedersachsiska kretsen att tillsammans ordna dessa angelägenheter, och slutligen öfverenskom man, att kejsaren, tillika med kurfurstarne af Brandenburg och Sachsen, skulle vara medlare i tvisterna mellan Danmark och Holstein, för hvilket ändamål en kongress i Oktober 1687 samlades i Altona.
Sveriges ombud å denna kongress var öfverste Maurits Wellingk, som fått sig ålagdt att fordra hertigens fullständiga återställande så väl i besittningen af sina länder som i suveräneteten öfver Sleswig, samt dessutom skadeersättning för lidna förluster. Härpå svarade danska ombuden med bestämd vägran, och man erfor tillika, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
