Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Förhållandet till utländska makter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
men dock afgifva en förklaring, hvarigenom konungen för framtiden förbehöll sig sin rätt.
Ludvig XIV hade nu hunnit höjdpunkten af sin makt. Han hade gjort sin vilja gällande utom sitt rike och ville nu äfven inom detsamma göra den gällande i religiöst hänseende lika väl, som den redan var i politiskt. Efter flera våldsamma åtgärder mot de reformerte i Frankrike följde 1685 det ryktbara återkallandet af det i Nantes 1598 utfärdade edikt, hvarigenom religionsfrihet blifvit dem tillförsäkrad. All utöfning af deras gudstjenst blef protestanterne förbjuden. De fingo för detta ändamål icke ens församla sig i enskilda hus. Deras kyrkor nedrefvos, deras prester drefvos i landsflykt, men för öfrigt tilläts ingen af reformerta bekännelsen att lemna landet. De flydde icke desto mindre till ett antal af flera hundra tusen, i trots af alla faror och förföljelser, och med dem utvandrade den flitigaste och kunnigaste delen af Frankrikes näringsidkande befolkning, som nu förde dess industri till andra länder, der den flerstädes uppblomstrade.
Ofördragsamheten mot de franske protestanterne var sålunda för Frankrike ganska ofördelaktig i industrielt hänseende och var det föga mindre i politiskt. Verkningarna röjde sig snart hos de protestantiska makterna – i England, i Sverige, i Nederländerna och framför allt i Brandenburg. Kurfursten Fredrik Wilhelm, som slutit sig till Frankrike, för att åtkomma Sveriges tyska besittningar, gick nu öfver till motpartiet och afslöt redan samma år 1685 ett försvarsförbund med Holland, hvarigenom danska regeringen beröfvades ett vigtigt stöd för sina planer mot Sverige och ställningen här blef vida säkrare än förut.
Nya misshälligheter mellan Frankrike och tyska riket uppstodo i följd deraf, att Ludvig XIV, efter kurfursten Carls af Pfaltz-Simmern död i Maj 1685, gjorde anspråk på flera delar af pfaltziska området, under förevändning att hans bror, hertigen af Orléans, som var förmäld med kurfurstens dotter, derigenom förvärfvat rätt så väl till slägtgodsen som till styrelsen öfver vissa delar af landet. Den nye kurfursten Philip Wilhelm af Pfaltz-Neuburg begärde hjelp äfven af Sverige, och Carl XI uppdrog åt svenske ministern i Paris att göra föreställningar till hans förmån, men någon hjelp af krigsfolk, hvilken kurfursten äfven begärt, förklarade Carl XI sig ej kunna lemna.
Kurfursten sparade emellertid icke på uppmaningar äfven till andra makter och, såsom svärfader till kejsar Leopold, vände han sig i främsta rummet till honom. Genom deras förenade bemödanden tillvägabragtes ock ett nytt förbund mot Frankrike, hvilket ingicks i Augsburg den 29 Juli 1686 mellan kejsaren, Spanien, Sverige, Baiern och några kretsar af tyska riket. Det angaf såsom sitt ändamål att värna tyska rikets område samt upprätthålla ingångna fördrag, och de förbundne åtogo sig att uppställa en styrka af 60,000 man, efter öfverenskomna grunder fördelad på de särskilda förbundsmedlemmarne. Sverige, som ingått i förbundet endast för sina tyska besittningar, skulle till denna styrka bidraga med 3,000 man. Kurfursten af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
