Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Förhållandet till utländska makter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
företräde. Bazin ville dock ej underkasta sig sådan minskning i de hedersbetygelser, den franske konungens sändebud vid svenska hofvet tillförene åtnjutit, och härom tvistades nu en hel månad. Slutligen infann sig Bengt Oxenstierna hos Bazin för att bestämdt gifva tillkänna, att konungen icke ville vika ifrån den nya ordningen, helst sådant skulle framkalla befogade anmärkningar från Danmarks sida. Bazin inföll, att han ansåg den nya ordningen vara uttänkt för att lägga hinder i vägen för hans underhandlingar och tillvägabringa en brytning med Frankrike; men Oxenstierna påstod bruket i Frankrike vara just det nu i Sverige vidtagna. En ambassadör hemtades der af en hertig och pär af Frankrike, och samma värdighet innehades här af de kungliga råden. Detta ville Bazin dock ingalunda medgifva. »De svenska kungliga råden», sade han, »äro nu för tiden i Frankrike aktade lika med intet. Förut hafva rådsherrarne varit i anseende hos konungen och haft myndighet hos ständerna; men hvad äro de nu? Icke annat än fattiga adelsmän, dem konungen till- och afsätter, när han behagar. Det borde vara icke en eller två, utan en hel mängd kungliga råd, för att anses motsvara en fransk pär.» Vid detta yttrande hade den eljest så saktmodige Oxenstierna största svårighet att bibehålla sitt lugn. De båda diplomaternes ordbyten blefvo allt varmare och de åtskildes slutligen i mycket upprörd sinnesstämning. Äfven konungen yttrade med mycken värma sin förtrytelse öfver Bazins utlåtelser. »Vi erkänna ej», skref han någon tid derefter till Lillieroth, »att någon potentat, mindre dess minister, är god nog att censurera våra rådspersoner och sätta på dem något pris.» Han lät ock säga Bazin, att man icke vidare ville se honom vid hofvet, och den nye ministern återvände nu hem, hvarefter något befullmäktigadt franskt sändebud icke under de närmaste tio åren infann sig i Stockholm, ehuru Terlon, som varit franskt sändebud här redan under Carl Gustafs regering, ännu stannade qvar någon tid utan offentligt uppdrag, jemte en legationssekreterare, Michon.
Samtidigt med Bazin hade ett kejserligt sändebud, von Althan, infunnit sig i Stockholm och der lyckats bättre. Den 12 Oktober 1682 afslöts mellan kejsaren och Sverige ett förbundsfördrag, som afsåg upprätthållandet af westfaliska och nimwegiska frederna samt lydde på ömsesidigt bistånd för detta ändamål. Sverige skulle dertill bidraga med 3,000 man. Om det å tysk botten skulle uppträda med större styrka, erfordrades penningeunderstöd, hvilket kejsaren dock ej var i tillfälle att meddela, men lofvade utverka sådant af Holland eller Spanien. Också lemnades i förbundsfördraget frågan härom öppen.
Holland åter, som så ifrigt ingått på det fördrag, hvilket varit utgångspunkten för dessa diplomatiska förvecklingar, visade en påtaglig tröghet, när det gälde att närmare bestämma förbundsvilkoren. Wilhelms af Oranien motståndare hade nemligen vid denna tid fått öfverhanden i republikens rådslag, men mot slutet af året 1682 lyckades man likväl att fullständiga det ingångna fördraget.
Följderna af den nya politiska ställning, Sverige derigenom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
