Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Borgerskapet, handeln och näringarna
- Allmogen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
nedsatt till 6 procent. Man nödgades återgå till det under förmyndarestyrelsen
afskaffade kopparmyntet, men konungen sökte dock, så vidt
möjligt, åter få silfver till det mest gångbara myntet. En daler silfvermynt,
som förut motsvarat 2/3 dels rdr i silfver, nedsattes 1681 till en
half rdr och dalermyntets halt minskades i förhållande härtill. Det
var medelst dessa räntenedsättningar och myntförsämringar, som kronan
betalade en stor del af sin skuld, ehuru sättet icke var det
berömligaste, och ännu mindre lofvärd var en annan åtgärd till vinst för
kronan, nemligen att hemliga verkstäder anlades, der man slog sådant
mynt, som var gångbart hos grannarne, men som i dessa verkstäder
slogs underhaltigt och sedermera, till fördel för tillverkningen, spriddes
i grannländerna. Sådana bragder voro den tiden visserligen icke ovanliga,
men utgöra dock alltid en fläck på dens minne, som utöfvade dem.
Allmogen.
Svenska allmogen stod ännu vid Carl XI:s tillträde till regeringen
på en ganska låg bildningsståndpunkt. Högst få kunde läsa och ännu
färre skrifva. Stor var också den hos allmogen rådande okunnigheten,
och den yttrade sig icke minst vid riksdagarna. Böndernes deltagande
i dessas förhandlingar inskränkte sig vanligen till klagomål öfver
allmogens nöd och de lidanden den var underkastad genom hvarjehanda
förtryck från adeln eller kronans embetsmän, hvarföre det ock alltid
var efter mycket prutande och många öfvertalningar, som bondeståndet
kunde förmås att medelst någon bevillning bidraga till statsbehofvens
fyllande. För konungen hyste bönderne stort förtroende, betraktade
honom såsom sin naturlige beskyddare mot adeln, bistodo honom
nitiskt i hans envålds-sträfvanden samt yrkade ihärdigt och med stor
ifver på reduktion, hvilken också onekligen var för allmogen en
lifsfråga, emedan den innebar en befrielse från det mer och mer hotande
adelsväldet.
Konungen förtjente ock i hög grad det förtroende allmogen till
honom hyste. Visserligen var hans välvilja mot densamma icke
oegennyttig, ty han behöfde och förstod ganska väl att begagna dess
bistånd mot adeln; men han gaf emellertid allmogen sitt kraftiga skydd
samt gjorde både för dess bildning och för dess lyftning i politiskt
hänseende mera än någon annan svensk konung före honom. Hans
nitiska bemödanden att göra allmogen läskunnig och bibringa den
bättre religionskunskap hafva vi här ofvan omnämnt. Icke mindre
verkade han för dess politiska förkofran. Riksdagsbönderne hade förut
vanligen blifvit utsedde af häradshöfdingarne, men Carl XI befalte,
att valet skulle lemnas åt de besutne bönderne sjelfa. Dock borde
landshöfdingarne tillse, att »goda och skickliga män togos», och någon
gång gaf äfven konungen sjelf anvisning på hvilka han ville att rösterna
skulle falla. Förut hade bondeståndets besvär vid riksdagarna blifvit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 23:45:10 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/sverhist/6/0885.html
