Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kyrkan och presterskapet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
innehållet, som i synnerhet i ordalagen, blef slutligen den så länge under arbete varande nya kyrkoordningen af konungen faststäld den 3 September 1686.
Det nya i denna kyrkoordning låg hufvudsakligen deri, att dels ett stort antal mål af mera verldslig natur skildes från de kyrkliga myndigheternas domsrätt, dels dessa myndigheter fullständigt underordnades den verldsliga makten, hvarigenom vans en förut saknad enhet i kyrkostyrelsen, i det konungen nu, med fullt bestämd myndighet såsom kyrkans högste biskop, trädde i spetsen för ledningen af hennes angelägenheter.
I afseende å biskops tillsättning stadgade 1571 års kyrkoordning, att konungen hade utnämningsrätten, efter föregånget val genom »några tillskickade personer af presterskapet och andra, som i saken äro förfarne», hvilket närmare bestämdes af konung Sigismund så, att presterskapet »med kapitlet och stiftet» skulle sätta tre på förslag, af hvilka konungen hade att nämna en. Dessa föreskrifter synas dock ej blifvit iakttagna. Någon omröstning af samtliga kyrkoherdarne i stiftet tycktes aldrig hafva skett, men väl afgaf det vid riksdagarna samlade presterskapet, så inom som utom det lediga stiftet, sina röster för val af biskop, och någon gång utnämnde konungen biskop utan att hafva inhemtat utlåtande hvarken af stiftets presterskap eller domkapitlet. I den nya kyrkoordningen blef nu stadgadt, att kapitlet och presterskapet skulle föreslå tjenlige personer till obestämdt antal, hvarefter konungen egde till biskop utse en af de föreslagne »eller ock någon annan», hvarjemte för erkebiskopsval förordnades, att alla domkapitel i riket skulle dervid rösta. Hvarje återstod af erkebiskopen tillkommande myndighet öfver biskoparne blef likväl nu afskaffad. I alla ovanligare fall hade biskoparne att vända sig till konungen, hvilken ock vid hvarje ledighet skulle särskildt gifva befallning om biskopsvals anställande.
Före den nya kyrkoordningen voro de särskilda stiften strängt söndrade från hvarandra och i afseende å gudstjensten samt andra kyrkliga förhållanden rådde, åtminstone till en del, olika ordningar inom de särskilda stiften. Biskoparne gåfvo häri, oberoende af hvarandra, föreskrifter, hvilka samlades och kallades ordinantier, och i allmänhet herrskade biskoparne med stor myndighet och sjelfrådighet, hvar och en inom sitt stift. Utom i mycket annat visade sig detta synnerligen vid socknepresters tillsättande, hvarvid det kommit ända derhän, att socknemännens kallelserätt blifvit inskränkt till att blott få uttala en önskan, på hvilken biskopen fästade det afseende han behagade. Till de regala pastoraten hade förut biskop och församling haft att föreslå vissa personer, med anhållan hos konungen att »bekräfta» en af dem; men nu stadgades, att biskopen skulle, när ledighet inträffade, inlemna en förteckning på dem, han ansåg skicklige till embetet, hvarefter konungen ville utse en af desse »eller och någon annan». Församlingen skulle äfven få föreslå en eller annan, hvilken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
