Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vitterhet och konst - Adeln
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mästerskap och hans rykte spred sig äfven utomlands, så att han kallades till flera utländska hof att der utföra arbeten, men han antog intet af dessa anbud, utan fortfor att arbeta i Sverige och att i sin konst undervisa svensk ungdom, till belöning hvarför han 1792 blef adlad med namnet von Karlsten. Han dog i Maj 1718.[1]
Målarekonsten i Sverige hade denna tid sin förnämsta representant i David Klöker, född i Hamburg 1629, anstäld vid svenska kansliet under fredsverket i Osnabrück 1646, antagen i drottning Maria Eleonoras tjenst 1651 och, sedan han på hennes bekostnad fått under åtta års tid i Italien och andra länder fullända sina studier i målarekonsten, vid återkomsten till Sverige 1661 utnämnd till kunglig hofmålare, 1674 adlad med namnet Ehrenstrahl och 1690 befordrad till hofintendent. Här målade han en stor mängd taflor för Ulriksdals, Gripsholms, Strömsholms och i synnerhet Drottningholms slott samt bildade en sedermera länge fortfarande skola af svenska konstnärer, så att han väl förtjenar den benämning, man gifvit honom, af »svenska målarekonstens fader». Han utmärkte sig både såsom historie-, porträtt- och djurmålare samt var särskildt berömd för sina hästar, dem han framstälde med en natursanning, som tillvann honom hästvännen Carl XI:s synnerliga bevågenhet och äfven efterverldens beundran. Hans ryktbaraste taflor äro den öfver Carl XI:s kröning, samt de båda i Stockholms Storkyrka befintliga, föreställande den ena Christi korsfästelse och den andra yttersta domen. I Storkyrkan erhöll han ock på Carl XII:s befallning en praktfull grafvård, sedan han aflidit i Oktober 1698. Han stod i nära vänskapsförhållande till Erik Dahlberg och skildras såsom till lynnet ärlig och uppriktig, mild, foglig och tjenstaktig, viljande så vidt möjligt stå i godt förhållande till alla menniskor.
En annan framstående målare vid denna tid var Johan Philip Lemke, född i Nürnberg 1631, och inkallad till Sverige 1683, då han fick uppdrag att måla Carl Gustafs och Carl XI:s bataljer, hvilket skedde under ledning af Erik Dahlberg, hvars på stridsfältet tagna ritningar Lemke följde i sina bataljstycken, som ännu synas å Drottningholms slott, men som lidit mycket af fukt i det öppna rummet och äfven af en stor tvättning, som företagits 1719, då äfven skursand lärer blifvit använd, till föga fromma för målningarna. Efter fulländandet af dessa taflor utförde Lemke rätt många för enskildes räkning, men råkade mer och mer i förgätenhet och hade slutligen endast sin bataljmålare-lön, 600 daler silfvermynt årligen, att lefva utaf, hvilket han uppbar till sin död i Juni 1711.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
