Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vetenskaperna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
nytt tidskifte för det juridiska studium i Upsala, och ehuru han med mycken lärdom förenade icke mindre fåfänga, hvarigenom han ofta nog gjorde sig löjlig, uträttade han likväl ganska mycket för bildande af kunniga jurister, dref undervisningen med synnerligt nit samt egde större anseende än någon rättslärare före honom vid de svenska lärosätena.
Andra framstående män inom denna vetenskap voro riksrådet Clas Rålamb, författare till flera, på sin tid högt värderade juridiska arbeten; Clas Cloot, rådman i Göteborg, som från 1651 till 1676 utgaf åtskilliga likaledes på sin tid högt aktade skrifter i lagfarenheten; Niklas Beckman, professor i Lund, Pufendorfs nyssnämnde vedersakare, författare till kommentarier öfver Justiniani romerska lagverk, samt nästan alla här ofvan omnämnde ledamöter i lagkommissionen.
Bland de gamla landskapslagarna utgafs Vestgötalagen af Georg Stjernhjelm 1663, Södermannalagen och Vestmannalagen af Clas Åkerman 1666; Dale-lagen och Skåne-lagen af Johan Hadorph 1676 samt Gotlands-lagen 1687, äfvensom nya upplagor utkommo af Uplands-lagen och Helsinge-lagen 1665 samt af Östgöta-lagen 1666. Bjärköa-rätten, den äldsta stadslagen i Sverige, utgafs af Joh. Hadorph 1687, Visby stadslag 1688 och Visby sjörätt 1689. Carl XI:s sjölag utkom 1667, hans krigsartiklar 1683 och hans sjöartiklar 1685. Den nya kyrkolagen trycktes 1687.
I allmänhet rådde under Carl XI:s regering en synnerlig verksamhet inom lagfarenhetens område, och då fordringarna på lagkunskap hos statens tjenstemän den tiden voro vida mera utsträckta än nu, egnade man sig ock med långt större ifver åt författareskapet i denna väg.
Historien fortfor att bearbetas i den riktning, som begynt redan under Christinas regering. Man forskade flitigt i våra egna häfder och satte en fosterländsk ära i att leda dem så långt tillbaka i tiden som möjligt. Fornkunskapen studerades derföre på det ifrigaste, och det af De la Gardie 1667 inrättade antiqvitets-kollegium hade sin blomstringstid ända till 1696, då det från Upsala flyttades till Stockholm och sedermera efter hand förföll. Georg Stjernhjelm, hvars försök att leda svenskarnes ursprung tillbaka ända till Noachs sonson Magog vi i en föregående del omtalat, sysselsatte sig ifrigt med forskningar rörande våra fornminnen, och likaså Johan Hadorph, hvilken vi nyss omnämnt såsom utgifvare af flera bland våra landskapslagar, samt Johannes Schefferus, hvilken vi funnit bland lärarne i lagkunskapen, men som egnade sig ännu mer åt antiqvariska och historiska forskningar än åt juridiska. Ännu större rykte förvärfvade sig Olof Verelius genom ett stort antal arbeten i denna väg, men mesta uppseende bland alla väckte dock Olof Rudbeck genom sin »Atlantica», hvars första del utkom i Upsala 1675, och der han sökte visa, att det af Plato omtalade under-landet Atlantis var den skandinaviska halfön samt att en stor mängd af de antika fornsägnerne hade sitt ursprung från norden. Ett motstycke härtill, om också vida mindre snillrikt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
