Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Undervisningsväsendet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
återinträdde i sina befattningar, men å det förnyade universitetets första stat kunde dock ej upptagas flera lärare än 8 professorer, en sekreterare, en språkmästare och två exercitiemästare. Den nya högskolan erhöll emellertid efter hand allt större utveckling, ehuru denna försvårades af flera ogynsamma förhållanden. Staden hade under kriget blifvit till en stor del förstörd och mer än hälften af dervarande byggnader brända. Studenterne hade så trångt om utrymme, att ofta fem till sex måste bo i samma kammare, som icke sällan saknade eldstad, och till föreläsningsrum funnos i början inga andra lägenheter än domkyrkan, med dess grafkor och kapeller. Småningom förbättrades dock förhållandena genom åtskilliga gåfvor, såsom af Gripenhjelms boksamling, af Vinstrups praktfulla byggnad och anläggning, den s. k. Lundagård, af flera tomter till anläggande af en botanisk trädgård m. m. Riksamiralen Gustaf Otto Stenbock var universitetets förste kansler och efter hans död 1685 dåvarande hofkanslern, sedermera kungliga rådet grefve Erik Lindsköld.
Universitetet i Dorpt hade varit upplöst allt sedan staden 1656 intogs af ryssarne. Det hade länge varit fråga om att flytta detta läroverk till Pernau, men slutligen 1688 bestämde sig Carl XI för att låta det förblifva i Dorpt, och den 18 Augusti 1690 invigdes universitetet på nytt med stor högtidlighet. Det erhöll också då en ny författning. Ingen skulle blifva befordrad till embeten inom Lifland och Estland, som icke hade minst i två år studerat vid detta läroverk, och sedermera förordnades, att alla främmande huslärare, som kallades till Lifland, skulle undergå en pröfning vid universitetet. Hela dess årliga anslag uppgick dock ej till mer än 9,000 d. s., anvisade på indragna kronogods. De fleste lärare voro svenskar, men få af dem gjorde sig kända genom lärda förtjenster.
Universitetet i Greifswald hade äfven lidit mycket under kriget, och det gick långsamt med dess återupprättande. År 1696 sattes i fråga att förflytta det till Stettin, hvilket dock ej kom till verkställighet. För Sverige var detta läroverk vigtigt i det hänseende, att de nya åsigterna och de literära arbetena i Tyskland genom högskolan i Greifswald fortplantades till Sverige.
I allmänhet kan man icke säga, att Carl XI efter sitt tillträde till regeringen gaf någon kraftigare uppmuntran åt den högre vetenskapliga bildningen. Vid högskolorna hade denna ännu en öfvervägande teologisk karakter. Hvarje student var förbunden att afhöra åtminstone tvänne teologie professorer och fick ej undergå någon examen inom annan fakultet, såvida han ej kunde förete bevis härom. Akademiska värdigheter stodo emellertid i högt anseende, och vid 1682 års riksdag yrkade filosofiska fakulteten i Upsala, det en förordning måtte utverkas mot missbruket, att många utan grund och förtjenst antogo magister-titeln.
För elementarläroverken uträttades under Carl XI:s regering ganska mycket. De hade genom den år 1649 utfärdade skolordningen blifvit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
