Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Riksdagarne 1686, 1689, 1693 - Rättsväsendet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
här på konungens sida, under förhoppning att se reduktionen inskränkt till de större kronogodsen och således, likasom förmyndareräfsten, träffa endast högadeln. Understödd af lågadeln och de ofrälse stånden, gjorde således konungen vid 1680 års riksdag slut på rådsmyndigheten samt på högadelns politiska inflytande, och derefter blefvo reduktionen och förmyndareräfsten kraftiga medel i hans hand att ytterligare utsträcka hans välde. Sedermera gaf honom ock 1682 års riksdag i lagstiftningsväg vida större myndighet, än någon svensk konung förut egt; 1686 års riksdag gjorde reduktionen till hans ensak samt gaf honom större frihet äfven i beskattningsväg, och nu slutligen gjorde honom 1693 års riksdagsbeslut oberoende af Sveriges lag och laga stadgar, eller kunde åtminstone antagas göra det, hvarmed enväldet var fulländadt.
Riksdagens förhandlingar i öfrigt förete ingenting af intresse. Konungens förändrade testamente upplästes i sekreta utskottet, der för tillfället äfven ledamöter af bondeståndet voro tillstädes, samt öfverlemnades sedermera försegladt till adeln, preste- och borgarestånden, som nu återlemnade de förseglade exemplar, hvilka de 1682 erhållit af det förra testamentet, hvarefter det nya, utan att dock till sitt innehåll bekantgöras, omnämndes i riksdagsbeslutet såsom oföränderlig lag, med strängaste straff för den, som deri vågade företaga någon förändring.
Den 20 November afslutades riksdagen, som sålunda pågått endast i 16 dagar. Det var både den kortaste och den sista under Carl XI:s regering. Denna närmade sig nu sitt slut, och återstående delen deraf, ärofull för Sverige i yttre hänseende, förmörkades i de inre förhållandena genom en mer och mer tilltagande nöd, en följd af flera på hvarandra följande missväxter, samt i samma mån växande missnöje, hvilket inom Lifland röjde sig i en stark jäsning och äfven i andra delar af riket visade sig oroande och hotande. Det tycktes som hade med Ulrika Eleonora äfven Carl XI:s lycka nedstigit i grafven. Till regeringsåtgärderna under dessa år återkomma vi i sammanhang med den redogörelse för förhållandena inom de särskilda förvaltningsgrenarna, hvartill vi nu öfvergå.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
