Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Reduktionen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
inkast, som gjordes mot indragningen, der lättast kunde häfvas. Sedermera fortgingo ock reduktionsåtgärderna i Bremen med den påföljd, att, vid slutet af Carl XI:s regering, kronan der erhållit i ökad årlig inkomst 204,687 samt dessutom i kapital 216,802 daler silfvermynt.
Så fortgick reduktionsverket öfver hela Sveriges rike. Den vid 1680 års riksdag beslutade reduktionen erhöll sedermera vid de följande riksdagarna en ytterligare utsträckning och hade vid slutet af Carl XI:s regering gifvit kronan en ökad årlig inkomst af 2,196,878 daler silfvermynt, motsvarande minst fyra gånger så mycket i kronor efter nuvarande penning- och varuvärden. Redan ur finansiel synpunkt voro sålunda dess följder ganska vigtiga, men de voro det ännu mer ur politisk. Reduktionen gjorde för alltid slut på adelsväldet, som allt sedan Christinas minderårighet hotat det öfriga svenska folket, och grundlade ett nytt statsskick, som till en början gaf konungamakten en allt för stark öfvervigt, men som, genom införande af jemlikhet i rättigheter de särskilda samhällsklasserna emellan, befordrade utvecklingen af det friare samhällsskick, som inträdde efter enväldets upphörande.
Öfvergången till det nya statsskick, som infördes genom besluten vid 1680 års riksdag, var emellertid för många ganska känbar. Fruktan och oro intogo alla, som måste lemna sina gods och icke sällan med detsamma förlorade hela sin förmögenhet. Förmyndare-räfsten träffade nästan uteslutande högadeln, men reduktionen spridde sina verkningar till alla samhällsklasser, ehuru äfven den tyngst drabbade adeln, som fått mest och rättat sitt lefnadssätt derefter samt i följd deraf också nu djupast kände den inträffade förändringen i dess lefnadsvilkor.
Huru genomgripande denna förändring för många var, kan någorlunda bedömas deraf, att riksdrotsen De la Gardie, hvars stat för året 1679 upptog hans inkomster till 256,719 daler silfvermynt, egde år 1681 qvar endast Wengarns gård. »Den stackars riksdrotsen», skref franske ministern mot slutet af året 1680, »befinner sig i ett tillstånd, som väcker medömkan. Han ser sig fullständigt ruinerad, spår rikets omstörtning och konungens förderf.» Hans son, riksrådet Gustaf De la Gardie, hade förlorat allt hvad han egde. Om hans svåger, riksamiralen Gustaf Otto Stenbock, berättades att när rättsbetjenterne utmätt hans lösegendom och dervid gått ända derhän, att de uppskrifvit den sammetsrock med guldknappar, han för tillfället bar, hade han gråtit och sagt till sin hustru, De la Gardies syster, att hittillls hade han sörjt för henne, men hädanefter finge hon föda honom, ty han egde intet qvar. Äfven konungens närmaste vänner skonades icke. Nils Bielke, hans trogne vapenbroder i striderna vid Halmstad, Lund och Landskrona, förlorade 16,000 daler silfvermynt i årlig ränta, och Ascheberg, som gjort honom så stora tjenster och äfven fortfarande af honom högt värderades, gjorde likaledes stora förluster.
Att sådana förändringar i dittills varande egendomsförhållanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
