Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Reduktionen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Slutligen hade kommissionen att handlägga äfven den gren af det stora verket, som rörde reduktionen af sådana gods, hvilka icke genom gåfva eller förläning, utan genom köp, förpantning eller byte frångått kronan. Dessav frågor voro de mest invecklade bland alla och berörde äfven de flesta samhällsklasser. I 1680 års riksdagsbeslut var stadgadt, att de köp, som skett för reda penningar, skulle blifva beståndande, men de, som medgifvits för hvarjehanda försträckningar samt för obetalda löner eller pensioner, skulle återgå efter föregången liqvidation. I afseende härå föreslog kommissionen tillämpning af hvad författarne till den s. k. blå boken år 1668 yrkat, eller att skilnad skulle göras mellan köp för fruktbara, d. v. s. räntegifvande, kapital och för ofruktbara. I förra fallet skulle godsen förblifva i innehafvarnes händer, men i det senare borde de icke allenast återgå till kronan, utan äfven innehafvarne ersätta allt hvad de i räntor af godsen uppburit utöfver sin ursprungliga fordran. Obetalda löner och gamla kronofordringar skulle betraktas såsom ofruktbara kapital, och om någon löntagare eller innehafvare af en sådan kronofordran fått i betalning eller såsom pant derför något kronogods, skulle han återlemna detsamma, när han innehaft det i så många år, att dess räntor tillsammans uppgått till hans ursprungliga fordran af kronan. Hade han innehaft godset längre tid, skulle han till kronan återbära hvad han uppburit i räntor utöfver sin ursprungliga fordran. Då likväl detta skulle föranleda till svåra och vidlyftiga efterräkningar, tillstyrkte kommissionen den jemkning, att gods, hvilka af kronan gifvits såsom ersättning för obetalda löner, väl skulle till kronan återgå, när deras räntor uppgått till det obetalda lönebeloppet, men innehafvarne dock befrias från efterräkningar för hvad de uppburit utöfver sin fordran, hvilken framställning konungen gillade.
Befrielser från reduktionen började ock konungen nu tid efter annan medgifva. Så förklarade han Upsala akademi vara i all måtto frikallad från reduktion, och denna befrielse utsträcktes sedermera till allt, som blifvit förunnadt akademier, kyrkor och hospital. Äfven åt enskilda personer, synnerligast officerare och deras enkor, medgåfvos åtskilliga undantag från reduktionen.
Enligt riksdagsbeslutet skulle reduktionen utsträckas äfven till besittningarna utom det egentliga Sverige och Finland. I följd af dessa besittningars olika statsrättsliga ställning i förhållande till svenska kronan blef ock reduktionen der på olika sätt tillämpad.
För Ingermanland hade konungen redan anbefalt en reduktion, som var under utförande. Dervarande adels ombud hade hos konungen anfört klagomål öfver den i landskapet verkstälda reduktionen, men dessa besvär hade blifvit ogillade, och ståthållaren öfver Ingermanland Henrik Piper förordnades att hafva uppsigt öfver de till kronan hemfallna godsen. Sedermera blef 1680 års reduktion äfven å Ingermanland tillämpad, och intill slutet af Carl XI:s regering hade reduktionen der och i Keksholms län gifvit 201,484 d. s. i årlig ränta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
