Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fredsunderhandlingarna 1677-1679 - Riksdagen i Halmstad 1678
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
undanrödja det misstroende, som alstrats af mångåriga misshälligheter mellan båda rikena; öfverlägga med de danske statsmännen om båda rikenas gemensamma yttre politik under den närmaste framtiden och särskildt deras hållning emot Holland och Frankrike, samt bringa till slut de tvistefrågor, som återstodo från fredsverket i Lund, i synnerhet den om Wismars lösen och reglerandet af sjöfarten genom Öresund och Belterna.
Alla dessa uppdrag, utförde han i noggrann öfverensstämmelse med det politiska system han omfattat, och att han lyckades deri utgör bästa beviset på hans öfverlägsna förmåga. Enligt detta system skulle de båda nordiska rikena sluta sig nära, fast och uppriktigt till hvarandra samt derigenom göra sig oberoende af hvarje främmande makt. De skulle gemensamt fortsätta Sveriges förbund med Frankrike, men icke såsom dettas skyddsstater, utan på fullt jemnlik fot. De skulle icke vidare tillåta något ingrepp i deras handel eller tullförfattningar från Hollands sida samt gent emot handelsstädernas i norra Tyskland göra sina egna handelsfördelar gällande. I dessa hänseenden vidtogos ock nu förberedande åtgärder, och slutligen ordnades de mellan båda rikena ännu återstående tvistefrågorna genom en fyllnadstraktat till fredsfördraget i Lund, hvilken undertecknades i Köpenhamn den 29 April 1680 och den 11 Maj ratificerades af Carl XI. I denna akt bestämdes beloppet af kontributions-återstoderna, för hvilkas riktiga betalning Wismar skulle af Danmark behållas såsom säkerhet, samt de terminer, vid hvilka summan efter hand skulle erläggas. Vidare reglerades sjöfarten genom Öresund och Belterna, och slutligen innehöll denna akt äfven en myntkonvention mellan båda rikena, bestämmande, att dädanefter mynt af lika godhet i skrot och korn skulle slås i Sverige och Danmark-Norge samt detta mynt sedermera »gå och gälla inbördes uti deras maj:ters riken, land och provinser».
Härmed var fredsverket mellan båda rikena fulländadt och grunden lagd till ett nordiskt förbund, hvilket, om det fast och uppriktigt iakttogs å båda sidorna, borde fullt betrygga de båda nordiska rikenas sjelfständighet gent emot det öfriga Europa och tillika gifva dem ökade utvägar att ytterligare utsträcka sitt välde eller sitt inflytande. Detta för båda rikena nya politiska system var hufvudsakligen Gyllenstiernas verk, men det blef honom ej förunnadt att få öfvervaka dess befästande och befordra dess ytterligare utveckling. [1]
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
