Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Danska kriget 1676
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och påskynda flottans utrustande, af hvilken krigets utgång väsentligen berodde. Det var ock af största vigt, att flottan utlopp så tidigt som möjligt, innan den danska hunne ytterligare förstärkas med holländska krigsskepp. En mindre eskader skulle tillika under viceamiral Sjöblads befäl vid första öppet vatten afgå från Göteborg till mynningen af Elben för att undsätta Stade, den enda bremiska ort svenskarne ännu hade i behåll.
Sedan konungen den 8 Mars ankommit till Stockholm, fick allt der ett nytt utseende. Konungen var outtröttlig i rådkammaren, der stränga befallningar icke sparades. Fältmarskalken Gustaf Banér sattes nu i spetsen för krigskollegium och Lorens Creutz fortfor att med nit och drift sörja för flottans utrustande, under det han tillika upptäckte och afhjelpte en mängd missbruk inom amiralitetet. Den 1 April ankom fältmarskalken Helmfelt från England efter en mycket äfventyrlig hemfärd och fick högsta befälet öfver trupperna i Skåne näst under konungen. Penningar och förråd anskaffades nu under konungens kraftiga medverkan, och frivilliga bidrag började äfven inflyta, hvarvid Stockholms borgerskap utmärkte sig genom en gåfva af 73,000 daler kopparmynt till flottans utrustning och 14,000 daler till folkets inqvarterande.
Genom Lorens Creutz’s och amiralen Clas Ugglas nitiska bemödanden blef svenska flottan färdig att utlöpa redan den 29 April. Den var en bland de största, som någonsin lemnat svensk hamn, samt utgjordes af 25 linieskepp, 9 fregatter, 8 briggar, 6 brandskepp och 13 bevärade köpmansskepp, eller tillsammans 61 örlogsfartyg, bestyckade med 2,196 kanoner, bemannade med 11,980 man och fördelade i fyra eskadrar, af hvilka den första kommenderades af riksrådet Lorenz Creutz, som tillika fått öfverbefälet öfver hela flottan, samt under honom af amirallöjtnanterna Björnram och Hans Clerck, den andra, af amiralen Clas Uggla, den tredje af amiralen Johan Bär och den fjerde af amiralen Bergenstjerna. Det dröjde likväl ända till den 19 Maj innan den kom ur skärgården, och under tiden hade icke så litet blifvit uträttadt af den danska flottan.
Redan den 11 April hade en eskader af 13 större och smärre krigsfartyg under Nils Juels befäl afgått från Köpenhamn och den 16 försökt en landstigning på Rügen, hvilken dock blifvit tillbakaslagen, hvarefter Juel seglat till Gotland och den 29 April vid Klintehamn landsatt 2,000 man. Guvernören Gabriel Oxenstierna och kommendanten i Visby, öfverste Schultz, försökte i början med de 600 man, som utgjorde hela deras styrka, att hindra landstigningen, men måste snart draga sig tillbaka till Visby, dit öboerne, som voro danskarne tillgifne, forslade den landstigna styrkan. Staden Visby öppnade genast den 30 April sina portar för fienden, men Schultz försvarade sig i slottet till den 1 Maj, då han, sedan danska flottan börjat beskjuta detsamma, kapitulerade mot fritt aftåg, hvarefter öboerne svuro konung Christian trohetsed och ön förblef i danskt våld ända till krigets slut.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
