Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Riksdagen i Upsala 1675
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
öfverlemnade den 18 September till konungen en ny skrifvelse, i hvilken yttrades, att rådet icke besvarat deras begäran om underrättelse rörande befintliga medel till krigets utförande, hvarföre de nu anhöllo, att konungen måtte uppdraga åt några af ständerna att »efterse medlens förvaltning» och jemföra den med 1662 års stat och med rådets arbete 1668.
Konungen gaf genast ett muntligt svar å ständernas framställning. Öfver medlen till kriget skulle rådet sig förklara, men i afseende å räkenskapen för drätselverkets förvaltning under minderårigheten begärde konungen att ständerna ville utse några ibland sig, hvilka kunde närmare öfverse detta, så väl som lagen och kyrkoordningen. När sedermera ärendet föredrogs i rådet, rådde der mycken bestörtning; men slutet på dess öfverläggning i ämnet blef en anmälan af rådet hos konungen, att det tillstyrkte ständernas förslag och sjelf begärde en undersökning om förvaltningen under minderårigheten. Redan samma dag meddelade ock konungen sitt beslut, att ständerna egde verkställa denna undersökning och sjelfva välja så många af sina medlemmar, som de ansågo tjenligt, för att granska förmyndareförvaltningen.
Närmaste följden häraf var, att 14 riksråd – Sten Bielke, Gustaf Banér, Erik Fleming, Axel Sparre, Gustaf Soop, Knut och Gustaf Kurck, Gustaf Posse, Clas Rålamb, Göran Gyllenstierna, Johan Gabriel Stenbock, Johan Gyllenstierna, Thord Bonde och Edmund Gripenhjelm – den 23 September ingåfvo till ständerna en skrift, hvari de försäkrade, att de alltid bestridt det fransyska förbundet och förordat 1662 års statsreglering, hvilken skrift trycktes, spriddes kring hela landet och flerstädes väckte oro. Det var ett försök att undandraga sig den räfst, som väntade embetsbröderne, men försöket misslyckades och bidrog icke att höja deras anseende, som på detta sätt sökte urskulda sig.
Under tiden hade borgarståndet uppsatt en skrift, med erinran om reduktionens uteblifna verkställande och om de många donationer af kronogods, som egt rum under förmyndarestyrelsen. Presteståndet instämde häri, och Terserus framträdde nu åter såsom hufvudman för genomdrifvande af hvad han 25 år förut vid 1650 års riksdag så ifrigt yrkat. De tre ofrälse stånden afläto en gemensam skrifvelse i ämnet och dessutom inlemnades till konungen en särskild böneskrift af allmogens fullmäktige, i hvilken yttrades, att de nu snart allesamman voro dragne under adeln, »så att», heter det vidare, »eders kongl. maj:t, som likväl af urminnes tid egt allmogen till stöd, nu har ingen att lita sig till, utan så väl eders maj:ts makt som rikets styrka och frihet försvagas». Slutligen förenade sig ständerna om en anhållan, att reduktionen efter 1655 års beslut måtte fortgå »utan den ringaste tidspillan och efter dess rätta innehåll, utan att tillåta någon annan uttydning, än sjelfva orden förmå, jemväl utan anseende till hvem det kunde träffa eller angå, så väl i Sverige som dess tillhöriga landskap», hvilken anhållan infördes i riksdagsbeslutet, som är dateradt den 25 September. Det begynte med beviljande af en kröningsgärd, hvarefter anmäldes att ständerna förordnat vissa män att genomgå lagen och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
