Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Persterskapet och kyrkan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
åstadkomma villfarelse, söndring och misshällighet, samvetsirring eller förakt för de inom fäderneslandet brukade ceremonier, skulle blifva strängeligen straffad – äfven till lifvet, om sakens beskaffenhet det fordrade.
Vid 1664 års riksdag godkände och faststälde rikets ständer så väl dessa anordningar som alla förut vidtagna i afseende å bibehållandet af lärans renhet, samt stagdade ytterligare, att en hvar, som häremot bröte, skulle straffas »icke allenast såsom en kättare, utan ock såsom den allmänna säkerhetens förstörare eller förvirrare». Samma påföljd föreskrefs för dem, som under sina teologiska studier länge uppehöllo sig vid sådana utländska universitet, som voro med hänseende till renlärigheten misstänkta, äfvensom för dem, hvilka efter sin hemkomst funnits ej vara stadige i den rena läran. Om någon adelsman, som efter denna tid vunne medborgarerätt i riket, ehuru tillhörande annan religion, än den här erkända, icke lät uppfostra sina barn i denna, så skulle dessa barn vara medborgerlig rätt förlustiga och ej kunna bekläda någon rikets tjenst.
I allmänhet förnyades och skärptes förbuden mot främmande trosförvandters religionsfrihet inom svenskt område. Så hade visserligen främmande makters sändebud erhållit tillåtelse att hålla annan än luthersk gudstjenst, men endast inom lyckta dörrar och med strängt förbud för rikets inbyggare att sådan gudstjenst bevista. Detta förbud förnyades 1666, och följande året utkom ett religionsplakat, som erinrade, att affällingar skulle straffas enligt 1617 års stadga; varnade föräldrar för att till sina barns lärare antaga utländningar eller okända personer, innan församlingens kyrkoherde pröfvat om de vore i religionen med oss ense; ålade hvarje till riket inkommande utländing att inom åtta dagar anmäla sig hos kyrkoherden i den församling der han bosatt sig eller vistades, och för honom uppgifva till hvilken religion han bekände sig, hvarom kyrkoherden skulle ofördröjligen lemna underrättelse till konungens befallningshafvande i länet och biskopen i stiftet, samt förbjöd inträde i landet för alla prester af annan trosbekännelse än den evangelisk-lutherska, utom legationspredikanter, hvilka, om de befattade sig med själavård för personer, som icke tillhörde vederbörande ministers följeslagare eller tjenare, skulle anklagas hos honom, att han måtte skilja presten från sig och denne förvisas landet.
Samma år, 1667, förbjöds ock införande och försäljande af kätterska böcker vid äfventyr af dessas konfiskering och annat godtyckligt straff. Deremot utgafs detta år en svensk öfversättning af Luthers större katekes, och regeringen befalte, att ett exemplar deraf skulle inköpas för hvarje kyrka i riket.
Kejserlige ministern Basserode hade i sitt hus en jesuit, hvilken, sedan Basserode aflidit i Stockholm 1670, förledt svenska undersåtar till affall, hvarföre han lagfördes och dömdes till döden, men benådades på spanske ministerns förbön och förvistes riket. Tillika utfärdades en förordning, hvari påbjöds, att ingen jesuit, hvilkens ordens medlemmar »för sina oroliga och förargliga maximer blifva äfven uppå
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
