Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Adeln
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
emedan många af ridderskapet derigenom skulle blifva tjenst- och brödlösa, och vid samma riksdag föreslogs på riddarhuset inrättandet af två regementen adelsgarde till stöd för det växande antalet adelsmän. Adelns anspråk på uteslutande rätt till alla militära och civila tjenster väckte nu så mycket större harm och ovilja hos de öfriga samhällsklasserna, som bildningen i följd af förbättrade undervisningsanstalter gjort större framsteg än förut inom desamma och som adeln numera icke, såsom under Gustaf Adolfs och Axel Oxenstiernas tidehvarf, genom öfverlägsna egenskaper och stora tjenster mot riket rättfärdigade sina stora anspråk.
En annan anledning till dessa samhällsklassers ovilja mot adeln var den särskilda gårdsrätt, som denna nu åt sig yrkade och äfven utverkade. Af gammalt hade adeln dels i lag, dels och synnerligast i häfd haft öfver sina underhafvande större makt än andra husbönder, till exempel rättigheten att kunna ålägga dem böter, fängelse och kroppsstraff samt att sjelf låta verkställa domaxna. Vid utöfningen mötte likväl sådant många hinder, emedan rättigheten, såsom nyss nämndes, var för det mesta grundad endast på gammal häfd. Adeln ville derföre hafva den faststäld genom uttrycklig lag och uppgjorde derföre vid 1668 års riksdag ett förslag till sådan gårdsrätt, hvilket af de öfriga stånden på det högsta ogillades, såsom innefattande allt för stränga föreskrifter. Då begärde adeln, att regeringen måtte utarbeta en sådan stadga. Riksdrotsen yttrade sig mot hela saken, såsom i sig sjelf obehöflig och retande ofrälsemännen, men De la Gardie och rådets flertal förklarade sig för stadgans behöflighet och den utfärdades den 4 April 1671. Den var i flera hänseenden mildare än adelns förslag, och äfven än hvad förr varit brukligt, men den bibehöll dock åt adelig husbonde rättighet att sjelf afdöma och bestraffa en mängd förbrytelser, begångna af hans folk eller på hans gård. De straff, adelsmannen egde pålägga, voro böter, fängelse vid vatten och bröd, dock ej för längre tid än en månad, ris eller prygel framför stallet, indragning af lön, med mera. Den skilnad, denna författning stadgade mellan frälse och ofrälse husbönders rättigheter, och det större godtycke, den inrymde åt de förre, väckte mycket missnöje hos de ofrälse stånden, hvilka också vid 1672 års riksdag hos regeringen på det enträgnaste begärde dess upphäfvande, hvaremot adeln inkom med en anhållan i motsatt riktning. Regeringen uppsköt frågans afgörande, och sedan konungen blifvit myndig, upphäfde han hela författningen.
Äfven andra författningar utkommo under denna tid, hvilka hos de öfriga samhällsklasserna väckte föga mindre ovilja mot adelns anspråk. Så utfärdades 1665 en förordning om blandade äktenskap, i hvilken bland annat stadgades, att, om ofrälseman förförde en adelig jungfru, skulle han straffas med landsflykt, och om han enleverade henne, äfven med hennes samtycke, gjorde han sig skyldig till lifsstraff. Tillstånd till äktenskap mellan frälse och ofrälse måste för hvarje fall begäras hos regeringen. En Stjerneld, som gift sig med en ofrälse,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
