Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De senast eröfrade landskapen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skulle årligen vid trettondagstiden i Stockholm göra redo för sin förvaltning.
Af den tidens landshöfdinge-berättelser finner man, att det i Skåne var stort öfverflöd på tiggare. »Om något land är uppfyldt af tiggare, så är det detta land», heter det bland annat, »der det icke hålles för skam att tigga, utan snarare att arbeta.» Af gammal vana forslade allmogen tiggarne omkring i landet och »mången bonde hade drygare skjuts för tiggare, som fördes från by till by, än för konungens tjenst.» Försvarslösa qvinfolk voro så många, att tjugu tukthus icke förslogo.
Biskopen i Lund stod i spetsen för presterskapet i Skåne, Halland och Bleking, med betydande inkomster. Genom Malmö recess 1662 hade så väl han som presterskapet i alla dessa landskap fått försäkring om bibehållande af de förmåner och det underhåll, de för sina embeten dittills åtnjutit, bestående i deras prestgårdar, stommer, offer, tionde m. m., äfvensom till presterskapets rättigheter hörde att hafva sina prestgårdar fria från all kunglig tunga. Lunds domkapitel hade adelig frihet öfver 200 underlydande bönder och full patronatsrätt öfver alla kyrkor under kapitlets domsrätt. Det hade egen lag och egna stadgar, hvarefter de mål, som rörde kapitlet, skulle afgöras, och ingen kapitelherre var skyldig att svara inför härads- eller landsting. När Lunds universitet inrättades 1668, anslogos kapitelgodsen till detsamma, och dess teologiska fakultet ansågs kunna öfvertaga de åligganden, som dittills tillhört kapitlet.
Städernas styrelser utgjordes af en eller flera borgmästare, som i Landskrona hade titel af presidenter, och ett antal rådmän lämpadt efter befolkningens. De voro regeringens tjenstemän, men valdes af borgerskapet samt hade att besörja så väl rättsskipningen som förvaltningen af stadens angelägenheter. De hade embetsjord af städerna, men derjemte inkomster, beroende af regeringen, såsom tolag, en del af accisen, våg- och stämpelpenningar m. m. I Malmö fans tillika en burggrefve, tillsatt af regeringen. Borgmästare och råd voro skyldige att till Göta hofrätt skicka ombud och der försvara sina domar. Landskrona, Helsingborg och Malmö hade stapelfrihet, och köpingen Bodekull i Bleking erhöll den 15 September 1664 stadsprivilegier samt fick med detsamma sitt namn förändradt till Carlshamn.
I Bohus län var Harald Stake fortfarande guvernör och landshöfding, och de administrativa förhållandena för öfrigt ungefär desamma som i de öfriga landskapen. Dock sammansmälte detta landskap lättare med det öfriga Sverige än dessa, der tillgifvenheten för Danmark längre röjde sig, synnerligast hos adeln. Större delen af denna hade likväl efter landskapens afträdande flyttat till Danmark, och svenska regeringens kloka och skonsamma behandling, i förening med landskapens naturliga läge, underlättade deras införlifvande, hvilket ock mot slutet af Carl XI:s minderårighet tycktes vara i det närmaste verkstäldt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
