Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rådet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Under riksdagen 1680, då enväldet infördes, sändes Rålamb, jemte fältmarskalken Göran Sperling och landshöfdingen Henrik Falkenberg, hvilka voro med honom likasinnade och, likasom han, hade betydande inflytande på riddarhuset, till Sveriges tyska länder att der hålla en landtdag samt ordna lagverket, kammarverket och kyrkoväsendet derstädes. Vid återkomsten begärde Rålamb att från konungens och rikets tjenst blifva entledigad och drog sig undan till sina landtgods, men träffades nu så strängt af reduktionen, att han till och med förlorade sitt med mycken omsorg samlade bibliotek, som af konungen 1693 skänktes till Upsala universitet, och måste sälja sitt bordssilfver. I sin landtliga ensamhet var han vanligen den, hos hvilken de med enväldet och dess följder missnöjde sökte upplysningar och råd. Flera skrifter blefvo då ock af honom utarbetade rörande den tidens förhållanden, bland andra en afhandling om 1680 års riksdag och dess följder, hvilken dock aldrig blifvit tryckt. Han afled i Stockholm den 14 Mars 1698 och hade tre gånger varit gift samt haft 18 barn, bland hvilka 6 söner och 3 döttrar öfverlefde honom.
Matthias Björnklou till Vanstäd, Elmahof, Kungshamn och Tisslinge, riksråd sedan Augusti 1664, har förut blifvit omnämnd bland Carl Gustafs diplomater. De la Gardie, hvars lärare han varit, hade förordat hans inträde i rådet, men fann snart, att han missräknat sig på honom så väl som på Rålamb, ty Björnklou slöt sig, alldeles såsom Rålamb, till Bielkes parti och blef en af dess förnämste ledare, dock mera med pennan än under öfverläggningarna i rådet, ty han synes icke varit en ordets man och yttrade sig i rådet långt mera sällan än man af hans stora lärdom, erfarenhet och anseende kunnat vänta. När De la Gardie 1671 föreslog, att Sverige skulle, mot betydande underhållspenningar, ingå ett närmare förbund med Frankrike, utarbetade Björnklou ett utförligt betänkande så väl mot förbundet som mot den rådande oseden att för underhållspenningar sälja Sveriges sjelfständighet. Ansträngningarna vid detta arbete påskyndade Björnklous död, som inträffade den 20 Augusti 1671. Gudsfruktan, arbetsamhet, lärdom, skarpsinnighet, redbarhet och afsky för allt slags förtryck voro egenskaper, dem samtiden hos Björnklou värderade, och Carl Gustaf yttrade om honom, att han »ej kände eller i sin tjenst hade en bättre teolog eller samvetsman än Björnklou,» hvarvid han med teolog förstod icke allenast en lärd kännare, utan äfven en trogen utöfvare af den vetenskap, som har sitt namn och sitt ursprung af Gud.
Johan Gabriel Stenbock, grefve till Bogesund, friherre till Öresten och Kronobäck, herre till Lenarp, Sjöö, Penningby, Kalmarsnäs och Åkeshof, son till riksrådet grefve Fredrik Stenbock, som i en föregående del blifvit omnämnd bland Christinas rådsherrar, var född i Augusti 1640, hade tidigt blifvit kammarsven hos drottning Christina, var en vacker och välväxt herre, stor mästare i dans, ridt, fäktning och andra ridderliga idrotter, med hetsigt hufvud och mycken benägenhet att afgöra hvarje tvist med värja i hand, stor gunstling hos det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
