Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rådet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
återkomma till en närmare redogörelse för förloppet af detta Bielke-partis verksamhet, hvilken utvecklades i synnerhet efter Gustaf Bondes död 1667, hvarefter Sten Bielke och Magnus De la Gardie voro hufvudmän för hvar sitt parti inom rådet. Vi hafva förut berättat huru De la Gardie lyckades utestänga Bielke från att blifva Gustaf Bondes efterträdare såsom riksskattmästare, men huru Bielke likväl efter den nye riksskattmästaren Sewed Bååts död erhöll detta embete i September 1672. Till hans verksamhet under utöfningen af detta embete återkomma vi vid framställningen af tilldragelserna under Carl XI:s regering såsom myndig.
Nils Brahe, grefve till Visingsborg, friherre till Kajana, herre till Rydboholm, Skokloster, Lyckås, Östanå, Vestanå, Sesswegen och Spiker, son till den vid Lützen fallne Nils Brahe, en yngre broder till riksdrotsen, var född efter faderns död i April 1633, ingick tidigt i krigstjenst och följde Carl Gustaf i polska kriget samt derifrån till det danska, befordrades redan vid 24 års ålder till öfverste för Uplands regemente, utmärkte sig vid stormningen af Fredriksodde i Oktober 1657 och fick i Maj följande året af Carl Gustaf kreditiv såsom utomordentligt svenskt sändebud vid riksdagen i Frankfurt. Några dagar före konungens död blef Nils Brahe i Februari 1660 riksråd samt kort derefter öfverste för gardet och amiralitetsråd. Under riksamiralen Wrangels ofta inträffande frånvaro hade Nils Brahe att i rådet föredraga amiralitetskollegiets ärenden och tog i allmänhet en ganska liflig del i rådets öfverläggningar. Mot slutet af året 1660 blef han gift med riksamiralens enda dotter och arfvinge, och då han sjelf ärft ganska betydande egendomar efter sin far och sin morfader, rikskanslern Svante Bielke, samt var ende arftagaren till riksdrotsens stora besittningar, hade Nils Brahe all utsigt att efter sin farbroders och sin svärfaders död blifva den rikaste man Sverige egt sedan Bo Jonsson Grips tid. Han öfverlefde visserligen också både svärfadern och farbrodern, men under tiden hade den stora reduktionen trädt i verkställighet, hvarigenom de Braheska och Wrangelska rikedomarna betydligt minskades, enligt hvad vi i det följande skola visa. Tillhörande Sveriges främsta grefliga slägt och från barndomen uppfödd i sin farbrors högadeliga åsigter, hvilka äfven delades af svärfadern, var också Nils Brahe i hög grad aristokrat, men han var det på ett ädlare sätt än någondera af dem. Han röjde tillika så mycken ridderlighet, samvetsgrannhet och rättskänsla, att han framstår såsom en af de vackraste karaktererna inom en rådsförsamling, hvilken, ehuru rik på män med framstående egenskaper, dock ej hade något öfverflöd på de förtjenster, som utmärkte Nils Brahe. Han dog först i början af året 1699 och upplefde således hela Carl XI:s regering, vid teckningen hvaraf vi få flera tillfällen att till honom återkomma.
Henrik Horn, friherre till Marienborg, herre till Kanckas, Hesslö, Wenden och Ingritz, son af riksrådet Henrik Horn till Kanckas, en broder till Evert Horn, hvars son Gustaf vi här ofvan omtalat såsom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
