Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Riksförmyndarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Presterskapet», heter det vidare i grunddragen till Bondes styrelseplan, »är det stånd, som bäst vetat bevara sina rättigheter, så att dervid är intet annat att göra, än att ej flere prester ordineras, än som kunna användas, på det embetet ej må komma i förakt; så ock att man söker bevara deras affektion, dock att de ej må gå utom sin tjenst och blanda sig i politiska saker eller regements-ståndet, såsom på riksdagar och annorstädes ske plägar.»
Borgerskapet stode här på särdeles låg ståndpunkt i jemförelse med den i andra länder. Det hade visserligen blifvit hugnadt med stora privilegier, men kronan förstörde sjelf detta stånd, dels då den adlade köpmän och dermed drog dem från deras näring, dem sjelfva så väl som adeln till skada, dels ock derigenom att den ej hölle sina förbindelser för erhållna lån. Man borde således noggrant honorera statens gäld och afbetala den med öfverskott på staten, med bevillning af ständerna och annat, så ock »hafva några tunnor guld hemligen i banken och gifva denna uppdrag att köpa kronans gäld». Slutligen borde ingen få burskap, som ej för allo sloge sig ned i riket, att ej medlen må föras ut, landet till skada.
Böndernes skatterätt skulle man lemna orubbad och villigt medgifva förmedling för de hemman, hvilkas utskylder blefve allt för tunga, samt dessutom i möjligaste mån skona bonden för inqvarteringar och tågande truppers fortskaffande. Om detta allt iakttoges, »skulle bonden otvifvelaktigt blifva vid godt humör och sig förkofra».
Denna styrelseplan, hvilken hade den stora förtjensten att innefatta ett fullständigt system, under det de öfriga regeringsledamöternes styrelseåtgärder i sjelfva verket leddes endast af tillfälligheter, förfäktades ståndaktigt af Gustaf Bonde under hela den tid han var medlem af regeringen. Den var också otvifvelaktigt den lämpligaste under dåvarande förhållanden och vittnar i hvilken hög grad Gustaf Bonde stod i framsynt statsmannablick öfver sina samtida inom regeringen och rådet. Genom undanrödjandet af de missbruk, som åtföljde adelns mer och mer växande fördelar, genom rättvist afseende äfven på de öfriga ståndens billiga anspråk, genom reduktionens verkställande i noggrann öfverensstämmelse med 1655 års riksdagsbeslut, genom ett fredligt förhållande till alla Sveriges grannar, genom sträng hushållning med statens tillgångar och dessas ökande medelst kraftig uppmuntran åt handeln och näringarna skulle välståndet blifva allt mera allmänt, samdrägten mellan de särskilda samhällsklasserna bibehållas och statshvälfningar förebyggas. Det är ock sannolikt, att dessa fördelar skulle i icke ringa mån vunnits, och åtminstone är det högst troligt, att den våldsamma omkastning i adelns samhällsställning, som inträffade under Carl XI:s regering, skulle förekommits, om Gustaf Bondes förslag blifvit fullständigt genomfördt; men härför mötte många hinder och icke minst från deras sida, hvilka, om de insett hvad som var deras sanna fördel, skulle gjort allt för att befordra detsamma. Hans fredspolitik gillades visserligen af Brahe, men motarbetades af Wrangel och De la Gardie. I sitt ifrande för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
