Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Riksdagen i Stockholm 1660
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Sverige eller någon del deraf, så att hon, vare sig att konungen förunnades ett längre lif eller ej, likväl framgent, »för alla händelser», i kraft af sin afsägelse vore skild från sin krona och spira. Och som det nu visat sig, att drottningen velat träda konungens och rikets rätt för nära, så fordrade ständerna att, om hon ville förblifva i åtnjutande af de rättigheter den med henne ingångna öfverenskommelsen henne tillade, borde hon ofördröjligen tillfredsställa regering och ständer genom en kraftig försäkran att hon icke ville bryta hvarken mot sin recess eller mot rikets lagar.
I den henne nu affordrade försäkran måste Christina icke allenast sjelf återkalla sin nyss afgifna protest, utan ock uttryckligen förnya en »fullkomlig afsägelse» för hela sin lifstid och ehvad förändring som i rikets styrelse kunde inträffa. Hon måste likaledes förbinda sig att hvarken hemligen eller uppenbarligen nu eller framdeles stämpla något till rådets skada, icke i sin tjenst förordna någon af verldsligt stånd, som icke vore af den augsburgiska bekännelsen, än mindre låta till Sverige eller till sina undernållsländer komma någon person, som kunde vilja der utsprida den katolska läran – allt detta vid äfventyr att, om hon på något sätt handlade deremot, vore hon för alltid förlustig de henne genom den ingångna öfverenskommelsen tillförsäkrade rättigheter.
Sådant slut fick Christinas uppträdande vid denna riksdag. I början af följande året lemnade hon Stockholm och begaf sig till Norrköping; men då hon lät en af franska sändebudet henne lemnad prest framgent, ehuru för lyckta dörrar, hålla katolsk gudstjenst, anmäldes detta af landshöfdingen hos regeringen, som ålade henne att inställa denna gudstjenst och skicka bort presten. Hon sände då sin kammarherre De Gualdo till Stockholm för att söka åt henne utverka fri religionsöfning inom hennes hus i Norrköping, men denna hennes begäran afslogs, hvarefter hon i Maj 1661 lemnade Sverige.
Emellertid hade i det »biafsked till riksdagsbeslutet», hvilket utfärdades den 23 November och i hvilket ständernas beslut i andledning af regeringens andra proposition voro sammanfattade, äfven blifvit infördt, att ständerna »alldeles förkastade, ogillade och utplånade drottning Christinas protest och å nyo förklarade henne vara alldeles obefogad till någon rätt till detta rike, icke dragandes på hennes maj:ts person, ehvad för omskiftelse kan och må tillstöta, någon vidare reflexion och anseende.»
Med detta biafsked, som förklarades hafva lika kraft och giltighet med riksdagsbeslutet, afslutades 1660 års riksdag. Den hade varit den stormigaste, som förefallit allt sedan 1650, men blef vida följdrikare än den då hållna riksdagen. Adeln och de ofrälse stånden hade då kämpat mot hvarandra. Nu uppträdde adeln mot regeringen, hvars myndighet inskränktes genom en utsträckning både af rådets och ständernas. Åt dessa hade vigtiga rättigheter blifvit vunna. Viss tid för deras sammankommande hade blifvit bestämd, så att detta icke längre berodde af regeringens godtfinnande, och de hade nu blifvit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
