Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Interimsstyrelsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
åtog sig underhandlingen med dem, men deras föregående erfarenhet hade öfvertygat dem att på kronans förbindelser ej var att lita, hvarföre de fordrade en personlig förskrifning af Bonde, hvilken han också var villig att lemna, men endast mot en förbindelse af rådets samtliga ledamöter såsom sin säkerhet. Härom talades mycket inom rådet i början af Juni, och Bonde förestälde sina embetsbröder, att de genom sin tvekan att ikläda sig ansvarighet för lånet gåfvo långifvarne så mycket större anledning till misströstan om framtida liqvid. Slutligen lyckades han dock erhålla af dem en borgensförbindelse, likväl ej af en för alla och alla för en, utan »efter skälig proportion och med förbehåll, att det ej skulle lända till prejudikat, så att man alltid skulle fordra riksrådens borgen för statens gäld».
Brahe ifrågasatte införandet af stämpladt papper för alla rättshandlingar, närmast till fördel för hofrätternas tjenstemän, hvilka klagade, att de ej fingo ut sina löner; men en sådan nyhet ansågs ej kunna införas utan ständernas hörande.
Äfven tänkte man på ökade tullafgifter, men Lorens Creutz invände, att »ju mera tullarne stegras, desto mera stjäles in». Likaledes sattes i fråga att pantsätta kronans inkomster af tullar och acciser, men det befans, att de för det mesta redan voro besvärade med äldre invisningar.
En tillgång erbjöd sig genom det med Danmark öfverenskomna utbytet af Bornholm mot någon deremot svarande ersättning. Man önskade få denna ersättning, åtminstone till någon del, i penningar; men Danmark var ej i mindre penningeförlägenhet än Sverige, och efter långvariga underhandlingar kom man ändtligen mot slutet af Juni öfverens att mottaga 17 adliga gods i Skåne. Dock hade dessa knappt kommit till regeringens förfogande, innan det sattes i fråga att med dem förnöja krigsbefälets anspråk, och så var man nu åter inne på det gamla sättet att betala statens skulder med donationer och förläningar, hvilket likväl var stridande mot den vid 1655 års riksdag öfverenskomna reduktionsstadgan.
Frågan om dess fortsatta tillämpning hade man velat i det längsta uppskjuta, men den måste likväl nu komma till tals. När man i slutet af Juni började öfverlägga om bestämmandet af tiden för nästa riksdags öppnande, yttrade Brahe, att hufvudfrågorna under denna riksdag skulle blifva styrelsens ordnande och reduktionen. Sewed Bååt afrådde helt och hållet att vidröra reduktionsfrågan. Gustaf Bonde likaledes, tilläggande, att största delen af adeln skulle ifrigt yrka på verkställighet af 1655 års stadgar, de andra stånden skulle blåsa under och följden blifva ännu värre vilkor än förut. Kunde ock någon ändring vinnas under minderårigheten, skulle den gå tillbaka, när konungen blefve myndig, och då skulle de nu lefvandes arfvingar råka ut för större svårigheter, emedan egendomarna under tiden möjligen gått ur hand i hand, och ingen kunde veta hvad han med full rätt besute. Det vore således bättre, att reduktionskollegiet fortsatte sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
