Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Krigarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hedrande sätt vi här ofvan omtalat. Hans förfarande blef ock af konungen ogilladt, men han fick emellertid bibehålla sitt befäl och utmärkte sig följande året på ett mera hedrande sätt, då han slog litauiske generalen Komorovsky och med sin ringa styrka förstod att bibehålla sig mot både litauerne och den öfver våldsbragden mot deras hertig rättvist uppbragta befolkningen i Kurland, till dess han under årets senare hälft af en vida öfverlägsen polsk här tvangs att utrymma största delen af detta hertigdöme.
Efter freden begaf han sig till Stockholm, der han den 28 Maj 1662 afled hastigt af slag och begrofs i familjegrafven uti Vreta klosters kyrka i Östergötland, der hans grafvård ännu finnes. Han gifte sig 1646 i Leipzig med Hedvig Mörner, en dotter till landshöfdingen Stellan Otto von Mörner, hade med henne flera barn, och hans ätt fortlefver ännu.
Jakob Casimir De la Gardie, grefve till Leckö och Arensberg, friherre till Ekholmen, herre till Kolck, Kida, Tarwest, Tjurala, Runsa, Arnö och Biskopstorp, son till riksmarsken Jacob De la Gardie och till Ebba Brahe, var född i Stockholm den 3 Februari 1629. Redan 1641 skickades han till Upsala högskola under enskild lärares uppsigt och fick 1646 åtfölja sin äldre broder Magnus Gabriel under dennes ambassad till Frankrike. I Paris skulle han inhemta en finare sällskapston och förkofra sig i hvarjehanda ridderliga öfningar, men tillika föreskref hans far, att han icke finge försumma de lärda studierna, utan skulle fortfara med latinska skriföfningar. Då den unge grefven i början af året 1647 hos fadern begärde förstärkning i sin kassa, ville denne förut veta huru de 3,700 rdr, han förut skickat sonen, blifvit använda samt förklarade sitt misshag öfver att sonen »gjorde sig så mycket gemen med fransoserne och gaf dem baletter och komedier, efter sådant honom ingen nytta eller ära gaf. De skulle derigenom, jemte andra stora premisser, söka förföra honom till deras religion». Jakob Casimir gjorde sig emellertid mycket omtyckt för sitt lätta och angenäma umgängessätt samt var långt ifrån att fördrifva sin tid ensamt med »baletter och komedier». Han deltog såsom frivillig i Dünkirkens belägring af fransmännen och stod särdeles väl hos marskalken Josias Ranzau, som under trettioåriga kriget varit i svensk, men sedermera gått i fransk tjenst och nu ledde belägringen, under prinsens af Condé öfverbefäl. Af Ranzau blef De la Gardie framstäld för prinsen af Condé och fick genom dennes inflytande af franska regeringen en årlig pension af 2,000 rdr. I barrikadstriderna inom Paris utmärkte han sig så i det af prinsen anförda kongl. partiets tjenst, att man erbjöd honom en plats såsom öfverste vid franska rytteriet, men riksmarsken önskade, att han först skulle erbjuda fäderneslandet sin tjenst, innan han antog något anbud från annat håll. Resan fortsattes derefter genom Frankrike och Italien till Tyskland, der De la Gardie i Nürnberg uppvaktade dåvarande öfverbefälhafvaren öfver svenska hären, pfaltzgrefven Carl Gustaf, samt återvände efter fyra års frånvaro till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
