Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De nyvunna landskapen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
der hylla Sveriges konung, samt till presterskapet att af samma anledning inställa sig den 20 April.
Adeln infann sig endast till ringa antal, och äfven bland dem, som infunno sig och som, på egna och några frånvarande godsegares vägnar, lofvade till kronans tjenst uppställa knektar, 4 för hvarje häst, efter gammal rusttjenstart, undandrogo sig flere att svärja trohetseden, emedan någre ibland dem hade gods i Danmark samt andre hade tjenster och aflöning af danske konungen. De, som uteblifvit, fingo en månads uppskof med hyllningen, hvarefter alla gods, tillhöriga adelsmän, som då ännu icke aflagt eden, indrogos och dels förlänades svenske adelsmän, dels anslogos till underhåll åt svenska trupper under det andra danska kriget. De sålunda indragna godsens värde beräknades till något öfver 573,000 daler silfvermynt. Under de år 1659 pågående underhandlingarna om bihanget till roskildska freden medgåfvo dock de svenska ombuden slutligen, att de indragna godsen skulle återgå till sina förra egare och liqvider mellan godsens egare samt senare förläningsinnehafvare skulle uppgöras af svenska och danska kommissarier.
Adelns obenägenhet att underkasta sig det nya väldet förklaras lätt af de stora företrädesrättigheter den innehade inom danska riket och hvilka den ej kunde förvänta att få bibehålla under svensk styrelse. Det skånska riksrådet utgjorde en afdelning af det danska, hvars medlemmar voro ordnade efter huvudlanden. Det tillsattes dels genom val inom skånska adeln, dels af konungen efter förslag, uppgjordt af Skånes riksdag och adel. Konungadömet var i Danmark ännu icke ärftligt och riksrådet förstod der, likasom i Polen, att vid konungavalen genom handfästningar inskränka konungamakten och öka sina egna rättigheter. Endast med rådet kunde konungen styra riket och utan dess samtycke egde han icke börja krig, sluta fred eller afgöra regeringsärenden af någon vigt. Han behöfde äfven rådets samtycke för att i adligt stånd upphöja en ofrälse undersåte eller en utländning, och till riksråd eller andra rikets högre embetsmän kunde inga andra än infödda adelsmän utnämnas. Åt inga andra fingo kronans län och slott förlänas. Endast inför konungen och riksrådet kunde en adelsman stå till rätta i saker, som angingo lif och ära. Konungen fick ej låta fängsla någon adelsman, så vida icke denne blifvit gripen på bar gerning eller lagligen förvunnen. Öfver sina landbönder hade adeln exekutionsrätt i lifssaker och rättighet att uppbära alla sakören, men domaremakt tillkom den endast i enskilda fall och efter uttrycklig öfverlåtelse. Adelns tjenare stodo under gårdsrätten. Adeln var berättigad att befästa sina sätesgårdar; att så väl för dem som för ladugårdarna vara fria från prest-, kungs- och kyrkotionde, samt att lägga skatt på sina bönder, sjelf på dem fördela kungsskatten och ombesörja dess indrifvande. Denna skatt kunde också icke påbjudas, utan med husböndernes samtycke. Vanligen voro adelns utsocknebönder och strögods befriade från alla utskylder till kronan, med undantag af förbindelsen att skjutsa konungens, drottningens och det kungliga husets fatebur. Sätesgårdens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
