Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra kriget mot Danmark 1658
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
major Leijonhjelm med en del af svenska fotfolket kastade sig emellan, men blef efter tappert motstånd tillfångatagen och hans trupp skingrad. Carl Gustaf hade emellertid hunnit rida undan, men förföljdes så nära, att en dansk ryttmästare Mickel Skov redan fattat honom i axeln och hotade skjuta honom, om han ej gaf sig, då han med detsamma lyckades rycka sig lös och störtade sig med sin häst i vattnet samt blef upptagen på en svensk slup. Äfven Wrangel, som sjelf kastat sig midt in i striden, för att tillbakahålla den påträngande fienden, lyckades komma undan, ehuru icke utan mycken svårighet.
Efter detta företag, som hotade att blifva så äfventyrligt för Carl Gustaf, pådref han belägringen ännu ifrigare än förut för att kunna få Köpenhamn i sitt våld, innan holländska flottan hunne anlända. Belägringsarbetena hade också framträngt ända till 50 steg nära fästningsgrafven, och allt var färdigt till en stormning, då underrättelse kom, att holländska flottan var färdig att inlöpa i Öresund. Vid denna ovälkomna nyhet skyndade Carl Gustaf till Helsingör för att med Kroneborgs kanoner och sin i sundet liggande flotta möta denna nya fiende.
Genast vid första underrättelsen om svenska härens landstigning på Seland hade, såsom redan är nämndt, det holländska sändebudet i Köpenhamn, Conrad van Beuningen, begifvit sig till Haag för att påskynda utrustandet af en stark holländsk flotta till Danmarks hjelp. Dit hade äfven i samma ändamål danske residenten i Hamburg Gabel begifvit sig, och båda funno generalstaterna villiga att lyssna till deras uppmaningar. Förbundet med Holland hade vållat danskarnes betänkligheter vid underhandlingarna i Köpenhamn och ådragit Danmark det nya kriget; det var sålunda Hollands skyldighet att skynda till Danmarks bistånd, likasom detta tydligen äfven låg i Hollands intresse, emedan dess Östersjö-handel måste blifva allvarsamt hotad, om inloppet till detta haf kunde stängas af svenska fästningar och flottor. Således, ehuru Carl Gustaf gjorde de fördelaktigaste anbud för att bibehålla freden med Holland, erbjöd tullfrihet i sundet, fri tjäruhandel i hela Sverige och half tullfrihet för alla öfriga varor, samt skickade till sitt sändebud i Haag 22,000 rdr att dermed söka vinna de inflytelserikaste i landet, blefvo alla hans anbud förkastade. Likaså misslyckades hans försök att förmå den engelske protektorn att bistå honom med en engelsk flotta, derest en holländsk närmade sig sundet. Oliver Cromwell var nu döende – han afled den 3 September – och hans son Richard, som efterträdde honom, fick snart annat att tänka på än att bistå Sverige.
Utrustningen af den holländska flottan bedrefs med lifligaste verksamhet, och den blef en af de starkaste, som någonsin lemnat Hollands hamnar. Den bestod af 35 stora örlogsskepp, utom en mängd transportfartyg, som hade 2,000 soldater om bord. Högste befälhafvare var Jakob van Wasenaer, herre till Opdam, en modig krigare, som likväl dittills mest utmärkt sig i rytteri-strider och hade ganska ringa insigter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
