Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ryska kriget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skaran i hela hans här, och då mot slutet af September ett rykte började sprida sig, att Carl Gustaf var i antågande med svenska hufvudstyrkan, blefvo ryssarne så modfälde, att de genast ville bryta upp. Att en S:t Niklas-bild i en af förstädernas kyrkor träffades af en svensk kula, ansågs äfven för ett olyckligt förebud. En natt rodde 200 man svenskar under kapten Zeddelmans befäl uppför floden till närheten af det fiendtliga lägret, der de stego i land och satte eld på några hus, hvari bomber laddades, samt på tre med lifsmedel, kulor och krut lastade fartyg. Explosionen och lågorna satte ryska lägret i oro, och hela hären stod under vapen den återstående delen af natten. Kort derefter gjorde Zeddelman jemte öfverste Alvendehl ett nytt, ännu djerfvare utfall, med 550 man, bland hvilka 200 voro frivillige af Rigas borgerskap. De bröto in i ryska lägret, nedgjorde 2,000 man bland fienden, skingrade sju regementen, satte eld på förrådshusen, förstörde belägringsverken så mycket de medhunno, samt kommo lyckligen tillbaka, medförande en sårad och fången rysk öfverste, som kort derefter uppgaf andan, under rop efter bränvin, samt 17 från ryssarne tagna fanor, hvilka såsom segertecken uppsattes på stadens murar.
Detta utfall förmådde ryssarne att bryta upp sitt läger samt draga sig längre undan, och den 6 Oktober upphäfdes belägringen. Den hade kostat ryssarne 8,000 man, som stupat i strider mot de belägrade, och 6,000 man, som under kringströfvande i den omliggande trakten blifvit af landtfolket nedgjorda, hvaremot svenskarnes förluster under belägringen varit föga betydande, och genom dess lyckliga utgång de svenska vapnen vunnit ökad ära.
Deremot lyckades ryssarne att den 22 Oktober genom dagtingan vinna Dorpt, der en besättning af 600 man, hvilka slutligen sammansmält till endast 140 stridbara, hade under öfverste Waldemar Ungers befäl i tio veckors tid uthärdat en belägring af 18,000 ryssar och endast af brist på krut slutligen tvungits att gifva sig. Förlusten af Dorpt var emellertid en stor olycka för Lifland, emedan gemenskapen mellan Riga och Reval derigenom blef afskuren och det inre af landet öppet för fiendens härjningar.
Från Nöteborg och Keksholm åter måste fienden i medlet af November aftåga med oförrättadt ärende. Kommendanten på Nöteborg, major Frans Grave, som insjuknat under belägringen, lät på sin sotsäng kalla till sig alla officerarne och förmanade dem att hålla sig till sista man. Den 10 Oktober blef fästningen uppfordrad af ryssarna under stora löften, men man svarade dem, att ett sådant slott icke gåfves bort såsom päron och äpplen. Sedermera fram i November begärde den ryske befälhafvaren ett samtal och uppmanade å nyo fästningen att gifva sig, men fick till svar, att han kunde göra sin flit utanför fästningen; de skulle nog svara honom derinifrån.
Finland försvarades af Lewenhaupt, som, sedan han fått sitt nyutskrifna manskap någorlunda öfvadt, drog ut från Viborg och, samtidigt med honom, Gustaf Evertson Horn från Narva, äfvensom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
