Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Polska fälttågen 1657-1659
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
längre än fyra månader utan sold, och någon sådan hade han ej att gifva dem. Äfven kosackerne hade att fordra penningar af honom, och då han ej kunde betala dem, togo de sig deraf en förevändning att i tusental öfvergifva hans fanor och draga sig ur Polen med sitt der tagna byte.
Under detta fruktlösa och allt mera tröttsamma jagande efter en fiende, som aldrig kunde upphinnas, ankom den för Sveriges dåvarande politiska förhållanden fördelaktiga underrättelsen, att kejsar Ferdinand III aflidit den 2 April. Ett kejsarval förestod således nu, och ett sådant fordrade alltid långsamma och kinkiga underhandlingar, hvarunder Österrike icke borde kunna gifva Sveriges fiender något verksamt bistånd. Carl Gustaf meddelade genast denna nyhet åt det hos honom anstälda franska sändebudet och tillade, att nu vore tiden inne, då man borde söka från kejsarvärdigheten utestänga det habsburgska huset. Han ville ock uppmana de tyska kurfurstarne att frångå detta hus och i stället välja kurfursten af Brandenburg eller hertigen af Savoyen. Sedermera fick han från franska regeringen en vink, att, i fall han sjelf ville söka kejsarkronan, skulle Ludvig XIV icke se det ogerna. Ditåt syftade visserligen icke, åtminstone för tillfället, Carl Gustafs planer, men det var dock alltid för honom en stor lättnad, att döden sålunda befriat honom från en motståndare, som med synnerlig ihärdighet och verksamhet motarbetat hans företag.
Det dröjde likväl icke särdeles länge, innan nya fiendtligheter hotade från Österrikes sida. Under senare hälften af Maj månad kom underrättelse, att en österrikisk här sammandrogs i Schlesien för att inrycka i Polen, och tillika att Danmark, länge dertill uppmanadt af österrikiska sändebud, nu beslutat sig för ett fredsbrott med Sverige. Dessa underrättelser gjorde det för Carl Gustaf nödvändigt att lemna Polen för att skynda till sitt eget lands försvar. Han hade den 13 Maj i förening med Rakoczy intagit den starka fästningen Brzesc vid Bug och öfverlemnat den åt Rakoczy, likasom han förut till denne öfverlemnat Krakau. Nu förnyade han sin redan flera gånger gjorda begäran om ratifikation å det fördrag han ingått med Rakoczy; men denne undandrog sig fortfarande en sådan bekräftelse och ville icke heller, enligt fördraget, ingå underhandlingar med konungens bundsförvandt, kurfursten af Brandenburg. Det upptäcktes äfven, att Rakoczy fört misstänkta underhandlingar med polackarne, och tillika yppade sig vid denna tid tecken till en farlig söndring mellan ungrare och kosacker, hvilken Rakoczy, oaktadt Carl Gustafs alla föreställningar, icke gjorde någonting för att afhjelpa.
Allt detta visade, att Rakoczy i sjelfva verket var en föga pålitlig bundsförvandt, för hvars skull Carl Gustaf ej längre borde äfventyra att blifva helt och hållet stängd från sitt rike. Det var nemligen nu icke vidare tvifvelaktigt, att Danmark blifvit Sveriges fiende. Danskarne hade redan begynt fiendtligheter mot Sveriges besittningar i Tyskland och oroat Holstein. Den österrikiska här, som sammandrogs i Schlesien,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
