Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Polska fälttågen 1657-1659
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hvaremot Czarniecki, som såg sig gäckad i sin förhoppning att taga hämnd på Ascheberg, drog sig till Stor-Polen. Genom denna öfverrumpling hade emellertid polackarne förlorat 3,500 man, 36 fanor och standarer, hela sin tross och 3,000 hästar, som omkommo i de brinnande byarna, hvarförutan 1,300 hästar jemte en mängd fångar togos. Utom i slaget vid Warschau hade polackarne vid intet tillfälle under hela kriget lidit större förlust än genom denna öfverrumpling.
Carl Gustaf hade, så snart han fått underrättelse om densamma, uppbrutit från sitt läger vid Stibelau den 25 December och inträffade den 29 vid Conitz, der han förenade sig med Ascheberg, som erhöll väl förtjenta loford för sin så modigt utförda och så öfver all förväntan lyckade bragd. Efter tre dagars beskjutning gaf sig Conitz nyårsdagen 1657, hvarefter konungen, som fått underrättelse, att Czarniecki ämnade med 5,000 ryttare gå öfver Weichseln mellan Bromberg och Thorn för att i förening med Gosiewsky infalla i kurfurstens länder, skyndade till Bromberg, dit han ankom den 6 Januari. Då drog sig Czarniecki uppåt Weichseln, öfvergick floden med hela sin styrka den 14 och tågade så till Neumark i riktning mot Königsberg, hvarföre Carl Gustaf skyndade att vid Kulm gå öfver den tillfrusna Weichseln, befalte Douglas upphäfva blokaden af Danzig och draga sig till Saalfeld samt uppmanade tillika kurfursten att hastigt sammandraga sina trupper för att försvara sitt hertigdöme. Derjemte sändes svenske generalfälttygmästaren Stenbock i nordostlig riktning för att förena sig med den brandenburgska generalfälttygmästaren Sparre, som i granskapet af Hohenstein samlat 5 rytteri- och 3 dragonregementen, eller tillsammans omkring 3,000 man. Båda fälttygmästarne fingo sedermera befallning att gå söder ut för att hindra Czarnieckis förening med Gosiewsky. De hunno ock den 22 Januari Czarnieckis eftertrupper vid Przasnycz i Masowien, nedhöggo en del af dessa samt tvungo Czarniecki att öfvergifva sitt tillämnade tåg mot Podlachien och vända om till Weichseln, hvarefter de stannade under de följande veckorna i Przasnycz.
Czarniecki var likväl ej den, som af en plans misslyckande lät afskräcka sig från att uppgöra en ny. Då han icke kunde komma fram till Podlachien, beslöt han i stället återvända till Danzig för att derifrån, medan större delen af den svenska styrkan stod qvar på östra Weichsel-stranden, föra Johan Casimir till södra Polen. Med sådan skyndsamhet, att han på fyra dagar tillryggalade omkring 27 svenska mil, drog han med sina ryttare förbi Strasburg och Kulm till Danzig, der han inträffade den 28 Januari och lyckades, ehuru först efter tre dagars enträgna föreställningar, förmå Johan Casimir, som funnit sig särdeles väl under den rikliga undfägnaden i Danzig, att med sin hofstat, sitt artilleri och sitt fotfolk följa med till Lill-Polen för att der afvärja den fara, som hotade genom Rakoczys anfall. Den 31 Januari uppbröt hela hären, under det besättningen i Danzig gjorde ett utfall åt Werdern för att afleda svenskarnes uppmärksamhet. Vägen togs
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
