Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Slaget vid Warschau
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Gustafs smak. Bibehållande sitt vanliga glada lynne äfven i denna vigtiga stund, afbröt han leende, ehuru något häftigt, de kringståendes ifriga föreställningar. »Efter I ansen omöjligt», sade han, »att ett enda ben af de våra kan räddas ur denna strid, så åtager jag mig att visa er, huruledes man med Guds hjelp eröfrar slagfältet och vrider segern ur fiendens hand.» Konungens bestämdt uttalade vilja vågade ingen motsätta sig, och så blef anfallets fortsättande beslutadt.
Om bekymmer och misströstan röjde sig hos en stor del af den förenade hären, så voro öfvermod och sjelfförtroende så mycket mera rådande hos den polska. Efter tatarernes ankomst och ännu mer efter Carl Gustafs fredsanbud hade hos Johan Casimir modet växt så, att han beslutat med hela sin styrka öfvergå Weichseln samt innesluta och uthungra den förenade svenska och brandenburgska hären i lägret vid Nowydwor. Den franske medlaren hade han svarat, att han ville gifva svenskarne till frukost åt sina tatarer, och kurfursten skulle han sätta der hvarken sol eller måne sken. Anfallet mot den förenade hären hade likväl blifvit förekommet genom dennas djerfva framryckande, och så snart man från Warschau såg denna här komma fram ur Bialolenka-skogen på motsatta Weichsel-stranden, beslöt Johan Casimir att med den stora polska hären och tatarerne öfvergå Weichseln för att understödja litauerne och så med de förenade polska stridskrafterna tillintetgöra den lilla fiendtliga styrkan. Öfvergången började på aftonen den 18 Juli, fortsattes hela natten och slutade ej förr än följande morgon. Vid skeppsbryggans början satt Polens drottning i sin vagn, uppmanande de polska adelsmännen att modigt kämpa mot fienden, och de lofvade henne att med karbasen drifva de öfvermodiga svenskarne ur landet.
Polska härens verkliga styrka under de minnesvärda dagar, då striden vid Warschau utkämpades, kan ej
med säkerhet uppgifvas, emedan uppgifterna derom äro allt för skiljaktiga. Af olika författare uppgifves den till 200,000, till 174,000, till 150,000, till 120,000, till 100,000, till 80,000 och till 39,000 man, hvilken sistnämnda uppgift (Pufendorffs) torde komma sanningen närmast, emedan i densamma tillika angifvas de särskilda beståndsdelarna af denna här, nemligen 4,000 man fotfolk, 8,000 qvartianer, 16,000 man adelsuppbåd, 5,000 litauer och 6,000 tatarer, hvilka sistnämndes antal dock torde vara allt för lågt beräknadt, liksom i allmänhet den styrka denna uppgift angifver, emedan, i sådant fall, de polska stridskrafterna skulle uppgått till föga mer än dubbla antalet af de svenska och brandenburgska, då likväl alla uppgifter sammanstämma deri, att skilnaden varit
vida större, hvilket äfven visar sig af polackarnes öfvermod vid stridens början. Sannolikast torde den polska härsmakten under detta slag kunna antagas till minst 50,000 man, ehuru den från fiendens sida uppskattades vida högre och troddes uppgå till minst 130,000 man. Fotfolket bestod till största delen af värfvade tyskar, indelade i 9 brigader och uppstälda i förskansningarna. Närmast bakom dessa stod
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
