Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fälttåget 1655
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Att uppgöra en sådan plan som den här ofvan anförda var emellertid vida lättare än att bringa den till verkställighet, och äfven om sådant kunnat ske utan hinder från de öfriga makternas sida, skulle försvaret af så vidsträckta besittningar alltid för Sverige, med dess fåtaliga befolkning och ringa penningetillgångar, medföra en öfveransträngning och ett oaflåtligt krigstillstånd, som förr eller senare skulle föranledt detta svenska väldes sönderfallande och tillika förhindrat Sverige att inom sig vinna den styrka, som var af vida större vigt än en sådan utvidgning af dess område. Det skulle väl också varit föga hedrande för den, som låtit hylla sig till Polens konung, att mellan roflystna grannar stycka det land, som gifvit sig under hans skydd, och så ringa anledning till aktning det polska folket än gifvit Carl Gustaf, borde han väl dock hafva insett, att ett sådant handlingssätt skulle göra hvarje polack med någon fosterlandskänsla till hans fiende. Om således de planer, hvilka af goda skäl kunna antagas vid denna tid hafva varit af Carl Gustaf uppgjorda, också icke vore stridande mot då rådande politiska grundsatser, hvilka i allmänhet inrymde alltför liten vigt åt hedern och samvetet, hade det likväl för hans anseende både såsom statsman och som menniska varit önskvärdt, om han i stället att eftersträfva ett konungadöme, vid hvars pligter han fäste så föga afseende, hade antagit Johan Casimirs fredsförslag, betingat för Sverige Vest-Preussen såsom besittning samt Ost-Preussen och Kurland såsom län under svensk öfverhöghet och derefter i förening med de polska stridskrafterna jagat ryssarne ur Polen samt på detta sätt vunnit krigets båda hufvudsyften, utan att framkalla den förbittring inom Polen samt den oro och ovilja hos de öfriga makterna, som nu väcktes genom hans sträfvande efter polska kronan.
För öfrigt, om han också genom detta sträfvande i sjelfva verket mera skadade än gagnade Sverige, visar dock hela hans handlingssätt, att han sjelf var öfvertygad om motsatsen och aldrig lemnade ur sigte Sveriges fördelar för att vinna sina nya undersåtares tillgifvenhet. I annat fall skulle han icke så ihärdigt yrkat, att kurfursten af Brandenburg skulle för sitt hertigdöme vara länspligtig under Sverige i stället för Polen, eller att Polens befolkning skulle aflägga hyllningsed åt både honom och hans efterträdare å Sveriges tron i stället för endast åt honom personligen. Han fick emellertid snart nog erfara huru pass mycket denna hyllningsed betydde och huru mycken tillökning i makt han, såsom Polens konung, i sjelfva verket vunnit.
Vid slutet af Carl Gustafs första polska fälttåg var likväl allt ännu för honom gynsamt, och alla, som med honom kommo i beröring, beundrade hans stora egenskaper. Det fransyska sändebudet d’Avaugour, som troget åtföljde honom och ej utan oro såg hans hastiga framsteg, skref vid denna tid till sin konung om Carl Gustaf: »Denne konung arbetar otroligt både med själ och kropp samt förfar i allt med så stor klokhet, kraft och varsamhet, att man med beundran ser honom styra sina företag och uppgöra sina rådslag. Han synes i sanning vara född
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
