Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fälttåget 1655
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skynda till Krakaus undsättning, dit de dock kommit för sent. De visade sig icke mera ovilliga än de förre qvartianerne att hylla den svenske konungen, hvilket skedde på fältet vid Nowemiasto den 28 Oktober, hvarefter de erhöllo dylika belöningar med dem, som tilldelats deras kamrater.
Konungen ankom till Warschau den 5 November, och det ena wojwodskapet efter det andra hyllade honom, så att i slutet af November hela Stor-Polen, en stor del af Lill-Polen och af Ukraine samt en mindre del af Wolhynien var bragt under hans lydnad, hvaremot större delen af Wolhynien så väl som af Litauen, samt äfven en del af Lill-Polen och af Ukraine innehades af ryssarne. Kosackerne hade framträngt till Lemberg i Galizien, och kurfursten af Brandenburg, med sin här, närmade sig Vest-Preussen, utan att det ännu var afgjordt på hvilken sida han ämnade ställa sig.
Under tiden hade De la Gardie genom Bengt Skytte fortsatt underhandlingarna med Litauerne, hvilka, söndrade inom sig, länge tvekade om det beslut, som borde tagas. Det bestämdes slutligen genom Carl Gustafs lysande framgångar i Stor- och Lill-Polen, så att den 10 Oktober, två dagar efter Krakaus öfvergång, de i Keidany församlade litauiska ständerna genom en afslutad konvention underkastade sig Sveriges konung. Då likväl ryssarne innehade största delen af Litauen, var det i sjelfva verket endast dess nordvestligaste trakter, som på detta sätt kommo under svensk lydnad. Under de långvariga underhandlingarna hade dock en ganska dyrbar tid blifvit förspild, hvilket inverkat försinkande på krigsrörelserna i allmänhet, emedan tåget till Preussen, som enligt konungens plan för fälttåget skolat utföras samtidigt med hans krigsföretag i södra Polen, måst uppskjutas till hans återkomst derifrån. Emellertid anträdde De la Gardie, efter afslutandet af konventionen i Keidany, ändtligen det af konungen så ofta anbefalda tåget till Polen och gick den 30 Oktober öfver Niemen-strömmen, i riktning åt Lomza i Podlachien, sedan han i Litauen qvarlemnat 2,000 man gamla och 6,000 man nyvärfvade trupper under fältmarskalken Lewenhaupts befäl, medan ledningen af Sveriges angelägenheter i öfrigt inom dessa trakter fortfarande utöfvades af Bengt Skytte.
Kurfursten af Brandenburg hade under tiden med en 8,000 man stark här intågat i Vest-Preussen, der sammankallat ständerna och med dem afslutat ett fördrag, hvarigenom han och de förbundit sig att med förenade krafter göra svenskarne motstånd, i fall desse skulle söka bemäktiga sig någon del af Preussen. Sex preussiska städer hade derefter blifvit besatta af kurfurstens folk, och för öfrigt var han nu i underhandlingar både med Johan Casimir och med Holland, hvars Östersjö-flottas afvändande till preussiska kusten han ifrigt påyrkade. Carl Gustaf, hvilken, efter de underhandlingar som försiggått mellan honom och kurfursten, betraktade dennes inryckande i Preussen såsom en svår förnärmelse, lät, så snart han fick kunskap härom, genom sin resident i Berlin uppmana Fredrik Wilhelm att ofördröjligen draga sina trupper ifrån Vest-Preussen och tillika lemna ett bestämdt svar, om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
