Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kriget mot Polen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
öfrigt stod det hvar och en öppet att efter några föreskrifna prof egna sig åt statens tjenst och sålunda tillhöra dess tjenste- eller krigareadel. Denna förstod att efter hand mer och mer utsträcka sina rättigheter och äfven sina områden samt begagnade tillika hvarjehanda utvägar att förmå bönderna till ökade dagsverken och att slutligen flerstädes göra dem till lifegne. Adelskapet hade också efter hand blifvit ärftligt och med detsamma tillträdet dertill försvåradt för alla, som icke tillhörde den ärftliga adeln. Men på samma gång denna gjort sig till herskare öfver bondeståndet, hade den tillvällat sig dettas ursprungliga sjelfstyrelse och gjorde den gällande mot konungen, hvars makt på allt sätt inskränktes.
Så hade adeln blifvit enrådande inom den polska republiken, såsom den polska staten benämndes och hvilken adeln styrde genom riksdagen, hvars beslut konungen var pligtig att underkasta sig. Statens högste embetsmän voro stormarskalken, storskattmästaren, storkansleren, fältherren och underfältherren. Motsvarande embetsmän funnos äfven i Litauen, hvars storfurste Jagello år 1386 blifvit Polens konung, hvarefter båda länderna varit förenade. Wojwoderne voro ståthållare och högste militärbefälhafvare, hvar inom sitt wojwodskap. Befälhafvarne i de vigtigaste fästningarna kallades kastellaner. Alla statsutgifter bestriddes af de vidsträckta kronogodsen, hvilka förvaltades af staroster. Utom adeln, hade endast det katolska presterskapet några politiska rättigheter. Dock hade några af de tyska städerna i Preussen bibehållit ett visst oberoende, hvilket i synnerhet var förhållandet med den rika handelsstaden Danzig.
Polska härens hufvudstyrka utgjordes af dess adel, som för sin egendom var pligtig till krigstjenst och, då den af konungen vid inträffande krig uppbådades, var skyldig att inom landets gränser tjenstgöra en viss tid utan sold samt att för samma tid medföra krigsredskap och lifsmedel. Detta adels-uppbåd var dock vanligen inskränkt till de wojwodskap, som lågo närmast den del af riket der kriget fördes, men i sin helhet antogs det hafva under republikens mäktigaste tid uppgått till öfver 200,000 man. Flere bland adelsmännen underhöll ock sjelfve trupper, hvilka de anförde under kriget. Äfven konungen hade ett mindre antal lif- och hustrupper. Dessutom fans sedan året 1562 en stående här, de så kallade Qvartianerne, som voro värfvade inom landet och underhöllos medelst fjerdedelen (pars quarta) af kronogodsens afkastning, hvaraf de fingo sin benämning. Qvartianernes styrka omvexlade, allt efter kronogodsens afkastning, men utgjorde vanligen omkring 30 till 40,000 man. En tredje här hade republiken i Kosackerna, hvilka, mot skyldighet att försvara den södra gränsen mot tatarer och turkar, erhöllo vissa jordlotter, jemte årlig sold och beklädnad. Antalet af inregistrerade kosacker utgjorde 40,000, men långt större antogs dock de stridsfärdiges verkliga antal vara. Slutligen fans också ett icke obetydligt antal värfvade utländska trupper, synnerligast tyskar, hvilkas styrka likväl mycket vexlade efter olika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
