Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Axel Oxenstiernas död
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
han förtjenade. Inom rådet hade han alltid ett starkt motparti, och ehuru högadeln visserligen erkände honom såsom sin förnämste ledare, funnos likväl äfven inom densamma rätt många, som hellre slöto sig till Brahes åsigter, hvilka framför allt förfäktade adelns rättigheter, än till Oxenstiernas, som alltid yrkade, att dessa skulle fullt motsvaras af skyldigheterna. Inom de öfriga samhällsklasserna var Oxenstierna i allmänhet mera aktad än älskad. Man erkände hans öfverlägsenhet och böjde sig för densamma, men någon varmare och mera allmän tillgifvenhet rönte han icke. Tvärt om var, synnerligast under 1650 års riksdag och tiden närmast derefter, sinnesstämningen mot honom i hög grad uppretad. Denna upphetsning gick dock visserligen snart öfver, men Oxenstierna betraktades dock fortfarande såsom den ihärdigaste och mäktigaste motståndaren till reduktionen af de afhända kronogodsen, hvilken så ifrigt yrkades af de ofrälse stånden, och i sjelfva verket var han aldrig populär, om man ock ej kunde undgå att inse och erkänna hans öfverlägsenhet. Äfven i en senare tid har man ofta nog i honom sett snarare den myndige, för sitt stånds fördelar ifrigt arbetande aristokraten än den varme, i många riktningar verksamme fosterlandsvännen. Aristokrat var han onekligen i ganska hög grad, men om han fordrade mycket för adeln, fordrade han icke mindre af den och ville alltid, att dess skyldigheter skulle fullt motsvara dess rättigheter. En så stor menniskokännare borde dock hafva insett, att ståndet skulle komma att visa vida större månhet om de senare än om de förra, och att således ett alltför öfvervägande förfäktande af adelns fördelar ej kunde vara gagneligt för samhället i dess helhet. Äfven ligger Oxenstierna till last, att han icke från början af Christinas regering, då han ännu var den ledande inom styrelsen, motsatte sig hennes slöseri med kronans egendomar, och framför allt, att han sjelf drog fördelar af detta slöseri och derigenom gjorde det för sig omöjligt att med allvar kunna förhindra det. Men om vi framhålla dessa hans fel, böre vi ej förgäta hans vida öfvervägande förtjenster. Att Sverige gick med ära ur den strid för religionens frihet och för Sveriges storhet, hvilken dess store konung börjat och som i sjelfva verket öfversteg dess krafter, var ganska väsentligt Oxenstiernas förtjenst, och ehuru en nyare tid visserligen mer och mer begynt betrakta den krigiska storheten ur en helt annan synpunkt, än den betraktades under detta krigiska tidehvarf, då den var den förnämsta, snart sagdt den enda, ser likväl hvarje svensk med stolthet tillbaka på denna Sveriges mest lysande tid och bör ej glömma att han, näst Gustaf Adolf, har hufvudsakligen Axel Oxenstierna att tacka för dessa så ärofulla blad i våra häfder. Ännu större och mera bestående voro dock Oxenstiernas förtjenster om vår inre styrelses utbildning, om undervisningens, vetenskapernas, handelns och näringarnas förkofran, hvarigenom det för Sverige blef möjligt att bära sin storhet och som öfverlefvat den. Följderna af hans fel hafva för länge sedan försvunnit, men följderna af hans förtjenster fortvara ännu, och afväger man oveldigt båda, så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
