Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Christinas regering såsom myndig drottning - Christinas tronafsägelse - Riksdagens öppnande - Partier inom riksdagen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6 TO
Christina.
önskade, att hon måtte stanna på tronen. Man finner också under
den nu började riksdagen flera partier i verksamhet, hvartdera med
sina särskilda syften.
Ett sådant parti var det högadliga, hufvudsakligen representeradt
af rådet, som helst ville behålla Christina qvar vid regeringen samt
dels i sådan afsigt, dels ock af sant fosterländska betänkligheter sökte
så mycket som möjligt inskränka de besittningar och vilkor i öfrigt,
hon betingat sig efter sin tronafsägelse. Man insåg likväl snart nog
att drottningen icke skulle af några dylika svårigheter låta afhålla sig
från sin fattade föresats, och nu röjde detta parti tvänne hufvudsakliga
sträfvanden, det ena att vinna trygghet i besittningen af de erhållna
kronogodsen och det andra, som stod i nära samband med det förra, att genom
en uppgörelse med tronföljaren före hans tillträde till regeringen
utvidga rådets myndighet på konungamaktens bekostnad. Derföre
anhöll ock rådet, så snart Christinas afsägelse blifvit i Februari 1654
oåterkalleligt afgjord, både hos henne och hos tronföljaren, att en
rege-mentsförordning, som närmare bestämde regentens, rådets och
under-såtarnes ömsesidiga rättigheter och skyldigheter, måtte blifva utarbetad
och före regementsombytet antagen, på det en hvar måtte med
säkerhet veta hvad han hade att iakttaga. Christina och Carl Gustaf
lofvade att, tillsammans med Per Brahe, Axel Oxenstierna och några
bland rådets öfriga ledamöter, företaga utarbetandet af en sådan
rege-mentsordning, men dermed uppsköts tid efter annan, och det syntes
tydligt nog att hvarken drottningen eller tronföljaren hade allvar
dermed. I detta fall visade ock Christina mera månhet om sin
efterträdares rättigheter och mindre beredvillighet att uppoffra dem för att
påskynda sin befrielse från regeringsomsorgerna, än hon i öfrigt vid
denna tid ådagalade. Hon hade föresatt sig att lemna honom den
kungliga myndigheten sådan hon sjelf utöfvat den, och vid denna
föresats stod hon ock fast.
Ett annat parti utgjordes af de ofrälse stånden och en stor del af
lågadeln, med gemensamt syfte att påskynda regentombytet, ehuru af
olika anledningar, då de ofrälse stånden ville genom den nye
konungen så snart som möjligt tillvägabringa de kronan afhända godsens
återvinnande, men lågadeln ville se ett snart slut på högadelns och
gunstlingarnes välde. Partiet hade derföre ingen fast sammanhållning
och saknade dessutom skicklige ledare, så att det i sjelfva verket ej
var så betydande som man af dess talrikhet kunnat sluta.
Ett tredje parti var tronföljarens, som med utmärkt klokhet och
försigtighet sjelf ledde detsamma. Han hade nu lefvat flera år i
stillhet samt derunder visat den största likgiltighet för kronans mottagande
och den beredvilligaste undfallenhet mot Christina; men i sjelfva
verket var hans högsta önskan att så snart som möjligt komma i
besittning af tronen. För sina förtrogne hade han förklarat, att han förr
ville våga det yttersta än att denna gången låta gäcka sig, och grefve
Wittenberg hade ock i trakten kring Upsala låtit i största hemlighet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
