Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Christinas regering såsom myndig drottning - Christinas tronafsägelse - Förberedelser till tronafsägelsen - Öfverläggningar om drottningens underhåll efter afsägelsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Christinas tronafsägelse.
637
naturen, mot drottningens ed och majestät samt mot folkets rätt».
Christina stod dock orubbligt fast vid sitt beslut, och rådet medgaf nu,
att en riksdag finge sammankallas att hållas i Upsala redan den 1 Maj.
Hufvudfrågan var sålunda afgjord, men nu återstod en annan af
icke liten vigt, den om bestämmandet af drottningens årsunderhåll efter
det hon afträdt regeringen, samt om de vilkor, hon för öfrigt ville
betinga sig. Härom hade hon att underhandla både med tronföljaren
och rådet. Den förre kallades af sådan anledning redan i Februari
1654 från Öland och uppehöll sig sedermera i närheten af Upsala.
Öfverläggningarna med honom fördes dels af drottningen sjelf, dels
genom Erik Oxenstierna, Herman Fleming, Lorens von der Linde och
Johan Stjernhöök. De mötte inga svårigheter, ty Carl Gustaf visade i
allt en synnerlig medgörlighet och förklarade, att då han endast hade
drottningens godhet att tacka för kronan, berodde det ock af henne
ensam att bestämma vilkoren.
Kinkigare blefvo underhandlingarna med rådet. Christinas
fordringar voro Pomern, amten Poel och Neukloster i Mecklenburg, öarna
Gotland, Öland och Ösel samt städerna Norrköping och Göteborg.
Inkomsterna häraf, beräknade till 200,000 rdr årligen, fordrade
Christina för sitt underhåll samt begärde tillika full suveränetetsrätt öfver
dessa områden. Dessa fordringar väckte många betänkligheter. Med
kännedom om Christinas misshushållning och sjelfviska afseende endast
på egen fördel, befarade man, att hon, om hennes inkomster blefvo
otillräckliga eller hon funne för sig i annat hänseende fördelaktigare,
kunde afyttra en eller annan af dessa besittningar eller utbyta dem
mot sådana i det af henne så högt efterlängtade Italien, och man
trodde sig veta, att kejsaren redan hade för afsigt att på sådant sätt
åtkomma Pomern samt konungen i Spanien Göteborg. Denna stad,
såsom Sveriges förnämsta handelsort vid Vesterhafvet, ansågs omöjligen
kunna bortlemnas, och från anspråket på dess besittning måste ock
Christina snart afstå; men så mycket ihärdigare vidhöll hon sitt yrkande
på suveränetetsrätten öfver det öfriga. Dock måste hon äfven i denna
fråga slutligen gifva vika samt tillika afstå från Pomern, sedan man
visat henne, att inkomsterna af de öfriga besittningarna uppgingo till
öfver 200,000 rdr. Dock yrkade hon att åtminstone erhålla de
pomerska taffelgodsen, d. v. s. de egendomar, som fordom varit anslagna till
de pomerska hertigarnes hofhållning, men genom westfaliska freden
tillfallit svenska kronan. Häremot anmärktes, att drottningen sjelf
bort-gifvit de flesta bland dessa gods, hvilka således nu ej voro
tillgängliga, och samma anmärkning gälde äfven om amten Poel och
Neukloster. Christina påstod likväl, att godsen borde det oaktadt indragas
mot annan ersättning till innehafvarne, och då de förnämste bland
dessa voro Johan Oxenstierna, Magnus Gabriel De la Gardie och Carl
Gustaf Wrangel, som för tillfället voro i onåd, tycktes detta påstående
vittna, att hon särskildt ville skada dem. Deras vänner inom rådet
gjorde derföre så mycket ihärdigare motstånd, och äfven de öfrige le-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
