Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Christinas regering såsom myndig drottning - Embetsmännen - Johannes Bothvidi - Isak Rothovius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Embetsmännen: Johannes Bothvidi.
627
vid Hansson, var stadsskrifvare. Sonen åtnjöt undervisning i
Linköpings och Stockholms skolor samt, från 1599, vid Upsala akademi och
företog 1603 en resa till Tyskland hvarifrån han dock strax derefter
blef hemkallad i följd af ett Carl IX:s påbud, att alla utomlands
studerande svenskar skulle återvända till fäderneslandet. Han fick likväl,
sedan han följande året blifvit prestvigd, konungens tillåtelse att å nyo
begifva sig utomlands och, efter att hafva af Stockholms stad blifvit
försedd med ett resestipendium, besökte han flera lärosäten i Tyskland,
Holland, Frankrike och England samt återvände genom Danmark till
Sverige 1616, då han antogs till hofpredikant hos Gustaf Adolf. Han
ämnade dock företaga en ny resa till Tyskland för att erhålla teologie
doktorsgraden, då han fick den här hemma vid konungens kröning
1617, tillsammans med Kenicius, Rudbeck och Paulinus. Sedermera
åtföljde han Gustaf Adolf, såsom biktfader och konsistorialråd, under
alla krigen i Lifland, Kurland, Preussen och Tyskland. Under striden
vid Mewe i Preussen stod Johannes Bothvidi, med några andra
krigs-prester, på en höjd i närheten af valplatsen under böner om seger,
och efter stridens slut sade konungen till honom: »Det hafver icke
varit svårt för oss att strida i dag, emedan Moses stod på berget och
stridde med bönen». År 1630 kallades Johannes Bothvidi af
Linköpings stift till dess biskop och blef också af konungen dertill utnämnd,
men måste följande året åtfölja drottning Maria Eleonora till Tyskland
och fick der förordnande att i Magdeburg och Minden upprätta
konsistorier samt i allmänhet ordna de genom kriget rubbade kyrkliga
förhållandena i dessa trakter. Först i Augusti 1632 fick han tillträda sitt
stift, der han genast utvecklade en ganska nitisk verksamhet. Följande
året utgaf han en allvarsam anmaning till stiftets presterskap, »huru
det i lära och lefverne borde skicka sig till församlingarnas tjenst och
uppbyggelse», samt utmärkte sig för öfrigt genom nitiska bemödanden
att anskaffa skickliga och kunniga prester, äfvensom genom sina
omsorger om undervisningsverken, fattigvården och sjukvården inom stiftet.
Han blef dock ej länge dess styresman. Under en öfverläggning i
konsistorium träffades han af slag, förlorade så mål och minne samt afled
några veckor derefter den 24 Oktober 1635 begrofs i domkyrkans
högkor. Hans söner Samuel och Noe blefvo, för faderns förtjenster,
år 1650 af Christina adlade med namnet örn, hvartill anledningen
togs så väl från faderns predikogåfvor som från hans namne,
evangelisten Johannes, som i den kyrkliga symboliken fått en örn till sinnebild.
Johannes Bothvidi var en af sin tids mest berömde predikanter.
Hans många utgifna predikningar vittna om allvar och kraft, samt att
han utan all menniskofruktan uttalade sitt varma nit för laglig frihet
och förkunnade sanningen utan hänseende till personen. Likasom
Rudbeck tillhörde han predikanterne af gamla stammen, som höllo sig
mest till lagen och mindre till evangelium, samt talade mera till sina
åhörares förstånd än till deras känsla.
Isak Rothovius bör äfven omnämnas såsom en af den tidens verk»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
