Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Christinas regering såsom myndig drottning - Gunstlingarne - Magnus Gabriel De la Gardie
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6 TO
Christina.
tillika de liksråd, som ännu voro qvar i förmaket. De la Gardie
bad henne icke yppa för andra hvad han meddelat henne i enrum,
men drottningen svarade, att den angifnes heder förbjöd henne att tiga,
samt framstälde derefter hela förhållandet för de inkomne riksråden.
Nu infann sig äfven Steinberg och underrättades om hvad De la Gardie
uppgifvit samt betygade sin ytterliga bestörtning öfver, att grefve
Magnus, för hvilken han alltid hyst mycken högaktning, skulle på sådant
sätt förtala honom hos drottningen. Han bedyrade heligt, att han
aldrig hört henne yttra ett ord ditåt, och han kände dessutom allt för
väl sin pligt mot hennes maj:t för att omtala för någon hvad hon
yttrade i hans närvaro. Ingen skulle också kunna bevisa att han
någonsin lupit med sqvaller. De la Gardie sade då, att han sjelf icke hört
det af Steinberg, men att underrättelsen blifvit honom meddelad af en
tredje person, hvilken uppgifvit Steinberg såsom sin sagesman. Man
frågade hvilken denne person var, men De la Gardie vägrade att
uppgifva hans namn och syntes dessutom så förvirrad af den vändning
saken tagit, att drottningen ej ville plåga honom längre, utan afskedade
samtliga de närvarande; men Steinberg lät sig ej nöja med hvad som
passerat, utan förklarade sin heder fordra att grefven uppgaf hvem
som förtalat honom. Drottningen var af samma mening och tillade,
att det ej var första gången grefven framkommit med dylika
ogrundade klagomål och sökt störta dem, hvilka hon visat välvilja. Hon
såge derföre ej ogerna att Steinberg hölle efter honom, på det hon
måtte blifva befriad från hans onda lynne och ej vidare besväras af
hans klagovisor.
Efter detta yttrande af drottningen gick Steinberg till De la Gardie
och upprepade sin begäran att få veta hans sagesman, men grefven
vägrade fortfarande, under betygande af sin aktning för Steinberg samt
att han nu vore öfvertygad om sanningen af dennes ord och att den
andre varit en bedragare. Steinberg stod dock fast vid sin fordran,
tilläggande att, om grefven icke uppgåfve sin sagesman, så blefve
Steinberg tvungen att tro honom icke ega någon, utan hafva sjelf
uppdiktat alltsammans för att skada Steinberg hos drottningen. Grefven
fortfor icke desto mindre i sin vägran och kunde lika litet förmås att yppa
något för sin svåger, hertig Adolf Johan, hvilken drottningen skickade
till honom. Då förklarade hon, att om han icke uppgåfve namnet på
den person, som förtalat både henne och Steinberg, finge han aldrig
mer visa sig för hennes ögon. Bragt i sådant trångmål nämnde De la
Gardie nu öfverste Schlippenbach, då för tiden drottningens öfverste
munskänk. Han tillkallades genast från Stockholm, der han för
tillfället vistades, och så snart han kommit till Upsala, lät drottningen
förekalla så väl honom som rådet, de förnämste vid hofvet, Magnus
De la Gardie och Steinberg, hvarefter hon befalte De la Gardie å nyo
upprepa sin beskyllning mot Schlippenbach, hvilken hon med
detsamma fattade i rockknappen och sade: »Vet, att om Steinberg sagt det,
så vill jag också hafva sagt det». Schlippenbach svarade: »Jag vet ej
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
