Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Christinas regering såsom myndig drottning - Gunstlingarne - Magnus Gabriel De la Gardie
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6 TO
Christina.
-af ambassadörens följeslagare reste hem på tvänne bland krigsskeppen,
men han sjelf for landvägen, medförande franska regeringens försäkran
om trohet i förbundet och löfte att iakttaga varsamhet mot Baiern,
hvartill svenska regeringen genom sin ambassadör uppmanat den
franska. Detta var sålunda hela vinsten af den dyra beskickningen* som,
utom alla utgifterna för dess och fartygens utrustning, kostade Sverige
100,000 rdr af de franska underhållsmedlen, hvilken summa Adler
Salvius sedermera med mycket besvär måste upplåna för härens behof.
En af damerna vid franska hofvet, madame de Mottevillej som
äfven gjort sig känd såsom författarinna, har beskrifvit det intryck
grefve Magnus der gjorde. »Han var väl växt, hade en stolt min och
liknade en gunstling. Han talade om sin drottning i så passionerade
ordalag, att man lätt kunde misstänka honom för en tillgifvenhet, större
och ömmare, än den han såsom undersåte var henne skyldig. Han var
förlofvad med en drottningens kusin, och några ha påstått, att hon
utsett honom för sig sjelf, om hon fått följa sin böjelse, men att hon
låtit denna besegras af sitt förstånd och sin stolthet. Härmed må nu
vara huru som helst, denne man synes nog värd sin lycka, men mera
danad att behaga än att regera».
Vid sin hemkomst blef han särdeles väl mottagen af drottningen,
som kort derefter bekostade hans bröllop med Maria Euphrosyna, den
7 Mars 1647, hvilket hölls med långt större prakt, än något som
dittills firats vid hofvet. Bref från den unga prinsessan vittna huru
belåten den fattiga, tarfligt uppfostrade furstedottern var med sitt inträde
i den rika, grefliga familjen. Med synnerligt välbehag omtalar hon de
dyrbara gåfvor, som förärades henne af hennes nya slägtingar: huru
grefve Magnus gifvit henne sitt namn inbundet af små taffelstenar och
en stor perla; huru hon af sin svärmoder Ebba Brahe fått en stor
rosenstensring samt af sin svärfader ett halsband af skottska perlor,
örhängen af två österländska perlor och ett stort smycke i form af en
sol, gjordt af taffel- och rosenstenar, och om sitt bröllop skrifver hon,
att då hennes systrars varat endast i tre dagar, hade hennes räckt i
fem. Under de två första hölls ringränning och tornering på
slottsborggården i Stockholm och på den tredje, som var rätta
bröllopsdagen, paraderade på borggården hela gardet, hvars öfverste grefve
Magnus var, hvilket afsköt flera salvor, och tillika gafs svensk lösen
med kanonerna från tornet Tre kronor. När drottningen förde
prinsessan till grefve Magnus, sade hon till honom: »Jag öfverlemnar eder
här det käraste jag eger. Hade jag kunnat gifva eder något ännu
kärare, skulle jag gjort det, men som jag intet kärare har, så gifver jag
eder min fränka.» Så berättar Maria Euphrosyna, att drottningens ord
fallit. Enligt en annan berättelse skulle hon yttrat till bruden: »Här
gifver jag dig den, som jag icke sjelf får taga», hvilket efter all
sannolikhet endast är en förvrängning af de förra orden, då Christina var
allt för stolt att vid ett sådant tillfälle yttra de senare. Bostad
anvisades åt de nygifta inom Sjelfva Slottet i »vestra fyrkanten vid gröna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
