Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Christinas regering såsom myndig drottning - Christinas samtida: Konungahuset - Maria Eleonora
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Christinas samtida: Konungahuset.
579
af Christina, som tackade henne för sin välmening, tilläggande, att
detta ämne vore dem alldeles för högt och för svårt. De borde
öfverlemna sådant åt presterna, och då Maria Eleonora likväl ville fortfara,
afbröt henne dottern tvärt och sade, att hon skulle lära dem, som
lockat modern till detta steg, att ångra sin förmätenhet, hvarefter hon
gick hastigt ur rummet, lemnande modern i den häftigaste gråt. Då
denna fortfor i flera timmar och Maria Eleonora icke ville låta trösta
sig, kom ändtligen Christina tillbaka och sökte med några mildare ord
ställa henne tillfreds; men detta uppträde hade så djupt smärtat
modern, att hon kort derefter lemnade Stockholm och flyttade till
Ny-köping, der hon lefde i stillhet och stundom besöktes af sin dotter —
sista gången kort före hennes afresa från Sverige. Christina hade bedt
Carl Gustaf möta sig i Nyköping. Här tog hon nu afsked af modern,
anförtrodde henne i prinsens vård och sade till henne: »Jag beröfvar
eder en dotter, men gifver eder i stället en son.» Han blef det ock
för henne under den korta tid hon hade qvar. Christinas afsked var
för öfrigt mycket lugnt, men modern var utom sig af sorg. Hela natten
upphörde hon icke att gråta och klaga, så att man mot morgonen
ansåg sig böra underrätta Christina derom. Hon steg då genast upp och
skyndade till modern för att söka trösta henne. Strax derefter, kl. 5
på morgonen, afreste hon och lemnade sin mor för alltid.
Den nye konungen gjorde sedermera enkedrottningen ett besök
och bemötte henne med alla tecken till högaktning och välvilja. Äfven
Axel Oxenstierna visade henne ett varmt deltagande, och bref från
henne till honom vittna, att det forna agget nu öfvergått till välvilja
och förtroende.
Underrättelsen att Christina öfvergått till katolska läran var för
Maria Eleonora ett så svårt slag, att hon icke länge öfverlefde det.
Hon hade nyss tillfrisknat efter en långvarig och elakartad frossa, då
denna underrättelse träffade henne. Sorgen deröfver lade henne åter
på sjuksängen, den hon sedermera icke lemnade. På sin dödsbädd
kallade hon till sig Carl Gustafs gemål och lemnade henne ett skrin,
innehållande hennes dyrbaraste smycken. Den unga drottningen bad
henne gömma det åt sin dotter, men Maria Eleonora svarade: »Jag
har ingen dotter, tag det, ni». Emellertid, då hon dagen derefter hade
besök af konungen och till honom framstälde sin önskan att erhålla
en hederlig begrafning, att hennes skulder måtte blifva betalda och
hennes tjenare icke förskjutas, bad hon honom tillika äfven ihågkomma
hennes dotter. Den 18 Mars 1655 slutades Maria Eleonoras dagar,
sedan hon med from förtröstan beredt sig till sin sista stund. Hennes
jordiska qvarlefvor nedsattes följande året i Riddarholmskyrkans grafkor
vid sidan af hennes make, som varit henne kärast af allt på jorden.
Denna kärlek, som varit hennes högsta goda i lifvet och troget följde
Henne i döden, utgör ock hennes största berömmelse. I motsats till
sin dotter var hon en qvinna med varmt hjerta och svagt hufvud. Så
länge hennes gemål lefde, var hennes högsta sträfvande att behaga ho-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
