Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Christinas regering såsom myndig drottning - Christinas samtida: Konungahuset - Maria Eleonora
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Christinas samtida: Konungahuset.
577
lät äfven förstå, att hennes föräldrar varit emot deras förbindelse och
att hennes älskare derföre öfvertalat henne att fly med honom. De
kommo lyckligen fram till skären, der de gingo om bord på det
förhyrda fartyget, som förde dem till de danska kryssarne.
Under tiden hade enkedrottningens hofmarskalk kommit tillbaka till
Gripsholm. Han frågade hennes hofpredikant huru drottningen mådde,
men denne yttrade sin förundran öfver, att han ej, alltsedan hon stängt
sig inne, hört henne, vid morgon- och aftonbönerna, instämma i
psalmen, såsom hon eljest brukade, och hofmarskalkens fru undrade äfven
öfver den tystnad, som hela tiden varit rådande i drottningens rum.
Man blef orolig, klappade på dörren och sprängde den, då intet svar
följde. Nu upptäcktes hennes flykt, och i en efterlemnad skrift hade
hon uppgifvit anledningarna dertill. Rapport derom afsändes genast
till regeringen och rådet, der den väckte mycken ovilja, hvilken snart
delades af hela riket. Vid utskottsriksdagen 1641 begärdes ständernas
yttrande, huru man borde förfara i anledning af detta hennes steg,
och ehuru presteståndet sökte gifva saken en mildare vändning, blef
enkedrottningens lifgeding indraget och hennes namn uteslutet ur
kyrkobönerna.
Hon hade emellertid, efter en ytterst besvärlig sjöresa, ankommit
till danska ön Falster, i hvars hufvudort Nykjöbing hon en längre tid
vistades, utan att likväl finna sin vistelse der så angenäm, som hon
väntat. Hon rönte visserligen af Christian IV ett gästfritt mottagande,
men han ville dock ej visa henne allt för mycken uppmärksamhet, för
att icke stöta sig med svenska regeringen, och dessutom fann den
hus-hållsaktige konungen henne blifva en allt för dyr gäst, emedan hon
ville lefva i Danmark på samma fot som i Sverige, och då hennes
underhåll derifrån var indraget, blef det konungen som fick bekosta
detsamma. Han vände sig ock dels till svenska regeringen för att söka
för henne utverka fortfarande underhåll från Sverige, dels till hennes
brorson Fredrik Wilhelm, som vid denna tid efterträdde sin fader
såsom kurfurste af Brandenburg, med begäran att han måtte åtaga sig
sin faster, hvartill han ock var så mycket mera villig, som han gerna
önskade förlika sig med Sverige och fann här ett lämpligt tillfälle att
öppna underhandlingar med detta rike. Under loppet af året 1642
skickade han tvänne sändebud till svenska regeringen, hvilka i främsta
rummet skulle söka utverka, att enkedrottningen finge komma tillbaka
till Sverige och återfå sitt lifgeding, men, om detta ej beviljades, skulle
erbjuda för henne en vistelseort inom kurfurstens område, om Sverige
ville sörja för hennes underhåll. Det förra förslaget afvisades, men
svenska regeringen, som ogerna såg hennes vistelse i Danmark,
förklarade, att, om enkedrottningen ville begifva sig till sin brorsons stater,
så skulle 30,000 rdr årligen utbetalas för hennes räkning, af hvilka hon
sjelf skulle erhålla 6,000 rdr i handpenningar och hennes hofstat
aflö-nas med det öfriga. Alla hennes skulder i Sverige hade blifvit betalda,
men med dem, hon åsamkat sig i Danmark, ville regeringen icke be-
Starbäck o. Bäckström, Ber. -ur Sv. Hist. V. 37
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
