Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Christinas regering såsom myndig drottning - Seder och lefnadssätt - Förordningar mot öfverflöd - Råhet i sederna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Seder och lefnadssätt.
571
arbeten, glasbräm, silkessnören, trådknytningar och spetsar, vid vite,
första gången af 50 daler till riddarhuset och 25 daler till närmaste
hospital, samt sedermera dubbelt för hvar gång förbrytelsen förnyades.
Inga panketter skulle få hållas vid barndop eller kyrkogång, och vid
adliga begrafningar skulle väl liket få föras till kyrkan med vanliga
högtidligheter, men allt vakande vid liken, med konfekt och »svälgeri»
förbjöds. Ej heller skulle konfekt eller vin och andra drycker få bäras
in och utdelas, när liket bars ur huset.
Förbudet förnyades vid 1649 års riksdag, men då under och efter
kröningshögtidligheterna följande året yppigheten vid hofvet blef större
än någonsin, verkade dylika förbud icke särdeles mycket. Den
åberopade författningen af år 1644 vittnar emellertid, att adeln redan före
Christinas anträde till regeringen gjort sig skyldig till ett öfverflödigt
lefnadssätt, och att äfven presterskapet börjat visa håg åtminstone för
en prydligare drägt, synes af en förmaning, hvilken erkebiskop
Paulinus vid 1642 års riksdag stälde till samtliga presterskapet att
bibehålla forna prestseder och god gammal prestdrägt samt icke lägga sig
till »stora hofmansmössor eller så skapa sina kläder, att man snart
icke kan känna någon prest från en fogde eller borgare. En part
kläda ock sina hustrur och barn öfver sitt stånd, som våller oss många
utlagor och mer sådant, och de sjelfva sätta sig i största fattigdom.
Ville någon bruka de uppslagsmössorna, måtte det ske på vägarna,
men icke i städerna eller församlingarna, utan en liten prestemössa
under hatten, sedan ock en underkjortel under kappan, och att de
lägga bort de stora spjällen på ryggen och hvad mera deras eget
samvete dem påminner förargligt vara hos någon prest.» Erkebiskopens
anmärkningar tyckas dock visa att de vördige fäderne då ännu icke
gjort sig skyldige till något synnerligt öfverflöd i sättet att kläda sig.
I allmänhet hade också presterne så väl som borgare och bönder
alltför små tillgångar för att kunna föra ett yppigt lif, och de som
utmärkte sig genom ett öfverdådigt lefnadssätt voro således egentligen
adeln samt de återvändande krigarne, hvilka ej drogo i betänkande att
hastigt förslösa hvad de hastigt förvärfvat. Genom dem spridde sig
dryckenskapslasten långt mera än förut och blef en verklig
national-last, likasom ock en viss råhet, som röjde sig äfven hos personer,
tillhörande de högsta sällskapskretsarne, var dit medförd från fältlifvet.
Den visade sig bland annat i de många duellerna, dem Gustaf
Adolf strängt bestraffat, men hvilka Christina ansåg såsom bevis på
mannamod och som derföre vanligen lemnades ostraffade, ehuru vid
1649 års riksdag en författning mot dueller af regeringen föreslogs
ständerna. Hennes gunstlingar Tott och Steinberg voro också båda
väldige slagskämpar och flere andre unge män vid hennes hof voro
lika färdige att vid minsta anledning gripa till värjan. Ekeblad
berättar att en dag i Maj 1653 slogos Tott och Steinberg utan vittnen,
till dess Totts klinga sprang tvärt af, då Steinberg frågade om han
ville gifva sig; men Tott sprang honom under klingan och så lägo de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
