Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Christinas regering såsom myndig drottning - Seder och lefnadssätt - Amarant-ordens stiftande - Öfriga hofnöjen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Seder och lefnadssätt.
567
dande skall likväl hos henne väckt tanken på stiftandet af en egen
orden, hvarom beslut fattades i Augusti samma år, då Pimentelli,
hennes dåvarande mest gynnade gunstling, skulle blifva förste riddaren.
Ordenstecknet bestod af två i hvarandra inflätade, men mot hvarandra
vända latinska A, förfärdigade af guld, besatta med juveler och fästade
i en emaljerad grön lagerkrans af guld, kring hvilken var slingradt ett
emaljeradt hvitt band, hvarpå lästes orden: Dolce nella memoria
(Ljuf i minnet). Den, som intogs i orden, skulle föras af tvänne
ama-rant-riddare, såsom faddrar, fram till drottningens tron och der,
knä-böjande, med högra handen mellan hennes båda, aflägga ed att vara
henne trogen, försvara dygdiga qvinnors heder, uppmuntra dygden,
bestraffa lasten, utföra berömliga handlingar, hålla löften heliga samt, om
den i orden intagne var ogift, icke ingå äktenskap. Härefter lade
drottningen öfver den nye riddarens högra axel ett karmosinrödt band med
bred silfverspets, hvilket nedföll öfver bröstet under venstra armen och
hvari ordenstecknet hängde. Medlemmarnes antal bestämdes till 30,
drottningen oberäknad, af hvilka hälften skulle vara fruntimmer. Bland
riddarne omtalas konung Johan Kasimir i Polen, hertig Carl Gustaf,
hans broder Adolf Johan, deras svåger landtgrefve Fredrik af Hessen,
kurfursten Fredrik Wilhelm af Brandenburg, ambassadöreme Pimentelli,
Montecuculi och Whitelocke, grefvarne Magnus De la Gardie, Arvid
Wittenberg, Clas Tott, Anton Steinberg m. fi. Medlemmarnes
tänkespråk skulle vara semper idem (alltid densamme). Sedan Christina
lemnat Sverige, blef orden här icke vidare utdelad, men namnet
upptogs omkring 1760 af ett enskildt ordenssällskap, som ännu fortvarar.
Anmärkningar öfver denna ordens stiftande och i synnerhet öfver
anledningen dertill uteblefvo icke. Man hade utletat, att Pimentellis
slägt härstammade från staden Amarante i Portugal, och man
förmodade att drottningen i det nyss omnämnda värdskapet tagit sitt namn
snarare derifrån än från den oförvissneliga amarant-blomman. Man
gissade äfven, då Pimentellis förnamn var Antonio, att de båda i
hvarandra inflätade A uti ordenstecknet betydde Arnaranta och Antonio,
och att således hela ordensstiftelsen var ett ömhetsbevis, hvilket
Christina ville gifva sin gunstling. Slutligen anmärktes äfven, att ordens
valspråk »alltid densamme» icke lämpade sig särdeles väl åtminstone
för stiftarinnan, som var så ombytlig i sina tycken. Ceremonierna vid
ordens utdelning voro emellertid alltid en ny förströelse, hvilket väl
egentligen varit hvad Christina åsyftat med ordens stiftande.
Baletter voro, såsom förut är berättadt, äfven ett mycket omtyckt
hofnöje och hafva i beskrifningarna om den tidens förlustelser ofta
blifvit förblandade med värdskapen, hvarmed de ock hade mycket
gemensamt, ehuru de senare egentligen voro maskerader utan någon
särskild text, hvaremot baletterna alltid hade en sådan och voro i
allmänhet mera dramatiska än värdskapen.
Man har för öfrigt åtskilliga uppgifter om hofnöjena och i
allmänhet om förhållandena i det högre sällskapslifvet den tiden, i flera ännu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
