Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Christinas regering såsom myndig drottning - Städer, handel och näringar - Handelskompanier - Näringarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
556
Chr is tina.
värade fartyg 2 rdr 32 ore och, om det skedde i främmande fartyg,
3 rdr 9 öre.
Ett tjäruhandelskompani särskildt för Gotland privilegierades den
22 November 1649, med uteslutande rättighet att utskeppa all tjära,
som å ön tillverkades, mot erläggande af nyssnämnda tullafgifter.
Den 18 Januari 1649 privilegierades ett nytt skeppskompani att
idka handel på Portugal och andra länder i dess granskap samt
försäkrades, att tullen å salt, hvilken vara i synnerhet från dessa länder
fördes till Sverige, ej skulle höjas öfver två tunnor salt af hvarje läst
om 18 svenska tunnor, hvilken försäkran äfven sedermera, den 4 Maj
1650, meddelades ett i Göteborg bildadt saltkompani.
Den 4 Mars 1652 utfärdades privilegier för ett Ber ger fiskeskompanit
i likhet med dem, som voro inrättade i Hamburg och åtskilliga
handelsstäder vid Östersjön, hvilket skulle få införa kabeljo och andra
fisksorter från Bergen i Norge och från Island, mot endast hälften af den
tullafgift, som eljest var dessa fisksorter åsätt.
Samma skyddssystem, att genom privilegier och monopolier söka
uppmuntra handeln, och samma tvångssystem, att stänga den inom
städerna för att förvissa kronan om sina inkomster af landtullarna,
följdes äfven i afseende å näringarna, för så vidt de kunde idkas inom
städerna. Drottningen yttrade sig visserligen i rådet vid flera tillfällen
för frihet både i handel och näringar, och särskildt ville hon afskaffa
de slutna skråna, så att en hvar skulle få arbeta efter håg och
fallenhet; men man fruktade att genom större frihet i handel och näringar
se kronans inkomster minskas, och en sådan minskning blef allt
betänkligare, ju mer man slösade med de inkomster man hade. Derföre
såldes ock privilegier både i handel och näringar, och
skråförfattningarna, långt ifrån att mildras, blefvo ytterligare skärpta, likasom man
äfven fortfor att genom hvarjehanda författningar söka tvinga
handtverkare att från landet flytta in i städerna för att upphjelpa dessa och
tillika öka statens tullinkomster.
Så utfärdades den 5 September 1650 ett kungligt bref,
hvarigenom skräddareembetet i Stockholm berättigades att slå efter alla
bön-hasar och lösdrifvare, som idkade skräddareyrket, utan att tillhöra
embetet, samt tvinga dem sätta sig ner hos rätta mästare. Samma
rättighet tillerkändes embetet äfven i afseende å sådane utöfvare af
skräddareyrket, som voro i adelns tjenst, så vida de beträddes med arbete
åt andra än sina husbönder. Derest några lärlingar läte sig tubba af
andra och förlöpte embetet, egde deras mästare full rätt att taga
tillbaka till sig sådana förlöpare, hos hvilken de än inlåtit sig, och voro
de pligtige att hos den mästare, af hvilken de blifvit i lära antagne,
härda ut till dess deras läroår voro slutade och de fått inträde i embetet.
På samma sätt blef »skinnareembetet» (körsnärerne) genom ett
kungligt bref af den 23 Augusti 1652 försäkradt om uteslutande
rättighet att förfärdiga och drifva handel med skinnvaror, så att ingen, som
ej hörde till embetet, fick fodra eller bräma någon mössa med skinn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
