Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Christinas regering såsom myndig drottning - Vitterhet och konst - Svensk lyrik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vitterhet och konst.
547
åtskilliga sånger, t.els andeliga, dels krigiska, dels kärleksvisor, som
kunna räknas bland de bättre från denna tid samt åtminstone röja
poetisk kallelse, om också metern och rimmet förete många brister.
En mängd enstaka rimmerier från denna tid och deribland ett
icke ringa antal sorgeqväden öfver Gustaf Adolfs död, i hvilka dock
sorgen röjer sig mera än förmågan att uttrycka den, torde icke behöfva
särskildt anföras. Gemensamt vittna de, huru svårhandterligt man ännu
fann svenska språket, hvarföre också de mera begåfvade skaldeme
föredrogo att skrifva på latin.
En af de mest framstående bland dessa svensk-latinska skalder var
Gabriel Holstenius, född i Kallmora by inom Vestmanland 1598, prost
i Vesterås 1638, död 1649, som utgifvit en mängd både grekiska och
latinska afhandlingar samt äfven flera latinska epigram, vittnande,
att poetiska tankar ej fattades den tidens svenska skalder, ehuru de i
allmänhet hade svårt att för dem finna uttryck på modersmålet.
Den andeliga lyriken, i psalmsången, försummades icke heller
under denna tid, men var ännu för det mesta öfversättning eller rimmad
dogmatik. Först under nästa tidskifte framträdde de mera begåfvade
svenske psalmförfattarne.
Stjernhjelms uppträdande såsom skald utgjorde en vändpunkt i
svenska poesien. Den hade dittills i sjelfva verket ej varit annat än
konstlös folkvisa, med några efterbildningar i samma riktning, eller
konstladt rimmeri, men med och genom honom blef den en
skaldekonst, hvarföre han ock med skäl blifvit kallad »den svenska
skaldekonstens fader». Han var dock intet skapande skaldesnille i högre
mening, ehuru han visserligen äfven i skaldebegåfning stod långt framom
sina föregångare inom svenska vitterheten; men det var egentligen
såsom språkkonstnär, genom den utbildning han gaf svenska språket,
som han utöfvat ett så stort inflytande på svenska vitterheten.
Vid medeltidens slut hade en mera än förut spridd bekantskap
med den klassiska vitterheten gifvit den inhemska hos flera bland de
europeiska folken en förändrad riktning. Man hade frånträdt
folkpoesien för att antingen skapa en ny skaldekonst, troget efterbildad
antikens, eller grunda en nationel vitterhet i antik form. Det är denna
senare riktning, hvilken Stjernhjelm hos oss anslagit. Han hade för
mycken skaldebegåfning att endast härma de antika skalderna, men han
använde deras rikt utbildade versformer på det ännu så föga utbildade
svenska språket, och att han lyckades häri, utgör bästa beviset för hans
storhet såsom språkkonstnär. Han inskränkte sig dock ej till de antika
versformerna, utan upptog äfven åtskilliga moderna rimmade, såsom
alexandriner, sonetter m. fl., ehuru han visserligen rörde sig med vida
mera ledighet i de förra än i de senare. Stjernhjelms verksamhet och
i synnerhet hans inverkan både såsom skald och såsom språkforskare
tillhör emellertid snarare början af nästa tidskifte, då hans flesta
arbeten bekantgjordes, än slutet af det, hvarmed vi nu haft att sysselsätta
oss. Vi skola ock framdeles till honom återkomma, då vi blifva i till-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
