Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Christinas regering såsom myndig drottning - Vitterhet och konst - Historisk dramatik - Skoldramatik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
540
Chr is tina.
åskådarne, likasom äfven mycket af sjelfva handlingen framställes i
berättelser. Messenius har visserligen kallat några af sina stycken
tragedier och andra komedier, men i sjelfva verket finnes ingen annan
skilnad mellan hans sorgespel och hans lustspel, än att de förra sluta
olyckligt och de senare lyckligt. För öfrigt finner man rätt ofta
löjliga uppträden äfven i sorgespelen, der personer och scener ur det
lägre folklifvet framställas icke sällan utan något samband med den
öfriga handlingen och tydligen ditkommit endast för att roa de
mindre bildade bland åskådarne. I detta hänseende så väl som i valet
af ämnen ur fäderneslandets historia likna Messenii stycken
Shake-spears, ehuru de visserligen i öfrigt icke uthärda någon jemförelse med
dessa. Messenii bondscener voro emellertid så nationela och blefvo så
omtyckta, att dylika sedermera förekomma i de flesta svenska
dramatiska arbeten under den nästföljande tiden, antingen inflickade i
handlingen eller såsom utväxter på densamma. I allmänhet vunno
Messenii dramer på sin tid mycket bifall äfven af de mest bildade, ehuru
de numera förefalla temligen torra och osmakliga samt icke heller sakna
grof heter, dem en mera utbildad smak finner för anständigheten
sårande, men af hvilka man den tiden ej tog någon anstöt. Då
emellertid hvarje författare bör bedömas i förhållande till den tid, då han
uppträder, kan man ej frånkänna Messenius ganska väsentliga
förtjenster så väl i valet af de fosterländska ämnena som i dessas
behandling, om den jemföres med de föregående dramatiska försöken.
Messenii dramatiska författareskap bildar i flera hänseenden en
vändpunkt i den svenska dramatiken. Den hade dittills
hufvudsakligen varit skoldramatik, med ämnen i de flesta fall hemtade ur bibeln
och med tydligen angifvet sedligt-religiöst syfte. Den hade blifvit
införd vid läroverken såsom språköfning, för hvilket ändamål man vid
universiteten uppförde grekiska och latinska komedier, men den
betraktades tillika såsom ett medel för spridande af kristlig kunskap och goda
lärdomar, samt äfven bidragande till ungdomens yttre bildning och
hyfsning. Den var således i alla hänseenden tendens-dramatik, och
sådan var äfven den messeniska; men denna hade icke en
sedligt-religiös, utan en fosterländsk riktning, den hade till syfte att framkalla
en närmare bekantskap med och väcka ett lifligare intresse för
fosterlandets historiska minnen samt att tillika göra den svenska dramatiken
mera nationel både genom sjelfva ämnet och genom det nationela i
dess behandling. Det visade sig ock snart, att det föredöme
Messenius gifvit, icke saknade efterföljd.
Andreas Johannis Prytz, född 1590, biskop i Linköping 1647, död
1655, gjorde sig känd såsom dramatisk författare genom tvänne
lustspel, af hvilka det ena, Olof Skötkonung, skrefs med anledning af
Gustaf Adolfs bröllop och uppfördes i Stockholm den 1 och 2 December
1620 samt är tryckt i Upsala samma år. Det andra, »En lustig
Comoedia om konung Gustaf I», uppförde han med sina studenter den
31 Maj 1621 i Upsala, der detta lustspel följande året trycktes. Båda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
